tisdag 7 april 2020

Anne-Marie Berglund: Ankomster och avresan

Foto: Astrid Nydahl

När jag läser pärmarna med Anne-Marie Berglunds brev hittar jag så mycket annat. Noveller, teckningar, dikter gång på gång. Många av dikterna hon sände mig har aldrig publicerats, i böcker eller någon annanstans.

År 2000 gav hon ut sin sista diktsamling, Jag vill stå träd nu på Bonniers förlag. I ett brev daterat 14 december 1998 finns det en dikt skriven dagen före. Den heter Ankomster och avresan:

det är inte resor
du utför bara din plikt, du bär
samma kappsäck, samma två står på perrongen
och möter, de vinkar av dig i avgångshallen
samma ena och du som alltid ska iväg igen
just när du kommit, det är så de ser det
att du reser ifrån dem hundra gånger
och du tänker att du ju aldrig upphört med
att försöka komma hem
fast du vet att hem inte finns och de två

som möter inte vet vem de möter, sambandet
har upphört för länge sen
men upprepningen har blivit en sorts rebus
som de tre inblandade hoppas kunna lösa en dag
Var och en får vandra iväg sen dit där ingen
möter, utan kappsäck, ingen dröm om hem mer
det är ju ändå alltid ett Bort som ekat mellan
oss (er?)
 

måndag 6 april 2020

Virus och ord

Ett överflöd av svanar. Foto: Astrid Nydahl

Det händer att jag saknar ord i besvärliga situationer. Hela den gångna helgen umgicks jag med ord, ett starkt flöde av ord, som är en del av en långvarig brevväxling. Plötsligt insåg jag att en paus var nödvändig. Veckan får börja ordlös. Väl medveten om virusets ständiga närvaro vandrar jag tyst. Himlens färg, molnens och havets, får bestämma den inre stämningen.
 

söndag 5 april 2020

Läsning i karantän, Michel de Montaigne och Michail Sjisjkin

Vitsippor, lördagen 4 april 2020. Foto: Astrid Nydahl
"Det tycks vara högsäsong för fåfängliga ting när vi ansätts av nedbrytande saker. Vid en tid då det är så vanligt med onda handlingar är det närmast berömvärt att göra något som bara är onyttigt."
Det var Montaigne som skrev dessa intressanta rader, hämtade ur kapitel 9, Om fåfänglighet, Essayer, bok 3 (utgiven 1588), i översättning av Jan Stolpe. 

Vem har kommit på den urbota dumma idéen, att man ska läsa nyskriven svensk prosa under karantän? Den som så önskar kan förstås göra det, men jag tror att denna långa och hittills oöverskådliga tid, ska användas till sådant som också bildar och utvidgar det egna förrådet av historiskt-litterärt medvetande.

Trots att det mesta av min lästid ägnas Michail Sjisjkins tegelstensroman Erövringen av Izmail, (nyligen utgiven av Ersatz förlag) i översättning av min äldsta son, Mikael Nydahl, så finns alltid Montaignes essäer på läsbordet. Hur många gånger jag läst dem vet jag inte. Men jag vet att de ger mig både kunskap och inspiration. Eller som han själv skriver om det vi män och kvinnor, födda fria, plötsligt kan stå inför, som överraskar och gör oss mänskligare:
"Jag omfamnar en polack lika gärna som en fransman och lägger mindre vikt vid den nationella tillhörigheten än vid den universella och gemensamma (...) Helt nya bekantskaper som jag gör på egen hand tycks mig väl så värdefulla som sådana vanliga, tillfälliga bekantskaper som man knyter med sina grannar." 

lördag 4 april 2020

Corona: vardagsrutinerna som bär

Foto: Astrid Nydahl

Det finns förstås något lugnande i hemkarantän. Det tog oss några dagar, sedan uppstod den nya rytmen. Kanske har vi stor hjälp av förmiddagarnas tur till Landön, där det nästan varje dag är helt folktomt.

Vi besöker aldrig några butiker. Inte ens apoteket. Det vi behöver handla hem hjälper våra söner och döttrar oss med. Vi är privilegierade som kan be dem. Men förråden är välfyllda, så vad vi behöver i nästa vecka är bara lite påskmat, som sill, kavring och eventuellt några påsköl.

Posten lägger jag på centralsjukhusets brevlåda, den är placerad precis vid ingången.

Vi delar in dagarna utifrån olika sysslor. Jag läser Anne-Marie Berglunds alla brev efter lunch, hittills har jag tagit mig igenom tre hela pärmar för åren 1996-1999, sedan väntar alla de andra, fram till januari 2020. 

En rejäl måltid på eftermiddagen och sedan annan läsning. Kanske en liten middagslur i sängen. När kvällsmörkret sänkt sig ser vi en nyhetssändning, oftast BBC World. Efter det väntar en kopp kaffe till kvällsmacka och film. Sedan igår ser vi den danska serien Dicte. När den är slut har vi flera andra.

Fram emot midnatt är det dags för sista läspasset. Det blir både litteratur och TLS. Den senare kommer nu ytterst oregelbundet och betydligt försenad. Men så länge den går i tryck vet jag att jag förr eller senare får den.

Natten är alltid tyst och lugn. I sömnen finns det inga problem, också mina vanliga mardrömmar tycks ha upphört.

fredag 3 april 2020

Småfåglarna och kalket

Foto: Astrid Nydahl
Varför alla dessa småfåglar framför oss på gångstigen? Någon - kanske ett barn - hade smulat snäckskal. De låg där som en färdigdukad kalkmåltid och väntade. Först till bordet fick största dosen. Alla fåglar är beroende av kalk, särskilt vid häckning. Utan rätt mängd kalk bildas inga hållbara skal på äggen. Tack småfåglar, idag lärde ni mig något som inte hade med sjukdom, utan med liv och fortplantning att göra.

Anders Björnsson: Vilsna boningar. Fåradingar (CKM förlag)


Visserligen har jag på mitt sängbord en tegelsten, liksom många andra som vill läsa de tunga klassikerna under corona-karantän. Tolstoj, Dostojevskij och Thomas Mann dyker upp bland lästipsen.

Jag gjorde tvärtom under några kvällar, och tog en liten fin bok med blygsamt omfång. Jag tog boken på bilden ovan. Allt jag läst av Anders Björnsson har intresserat mig mycket. Men som med allt man läser har man ju synpunkter också på författare man tycker om.

Den nya boken kan man inte läsa så. Den läser man och stilla begrundar. Några fåradingar i taget.

Till att börja med vill jag påpeka att bokens skisser och teckningar är gjorda av författarens farbror Ingvar Björnsson (som avled 2003). Jag tycker mycket om dem. Återvänder man några gånger börjar det hända saker med fantasin. 

Anders Björnssons fåradingar kan leda tankarna till aforismer, anteckningar och vassa repliker. Det de har gemensamt är att de rymmer några få rader. Jag vill här visa några stycken och varmt rekommendera denna bok för rastlösa och oroliga tider, den ligger så passande på armlängds avstånd från både samtiden och sängen.

Döden inger respekt, därför bör den mötas med värdighet.

Som om jag måste skadas för att kunna helas.

Tänk om fler ville läsa och färre skriva böcker!

Hon var en tidningsledare som omgav sig med en hord medelmåttiga skribenter - enda sättet för henne själv att få genomslag.

Vad vi har är en republik. Vad vi går miste om är folkstyre.

torsdag 2 april 2020

Corona 2 april: förhållningsråd eller regler? Svensken får själv avgöra

Foto: Astrid Nydahl

Vem vet vad som gäller i ett land utan tydligt uttalat särtillstånd? Jag bryr mig inte om det heter undantagstillstånd eller något annat. Men jag har samtidigt svårt att förstå varför de nya råd och riktlinjer som man gick ut med igår är svåra att hitta. Men nu är det en gång så, och jag får läsa och förhålla mig till det.

Så talade Folkhälsomyndigheten till oss den 1 april:
Var och en i Sverige har ett ansvar för att förhindra spridning. De nya allmänna råden innebär att man bör undvika större sammanhang där flera personer träffas, som fester, bröllop och andra tillställningar. Det är också viktigt att människor håller avstånd till varandra på exempelvis idrottsplatser, gym, köpcentrum, i kollektivtrafiken med mera, säger Johan Carlson, Folkhälsomyndighetens generaldirektör.
Här tycks budskapet trycka särskilt på "tillställningar". Men om man inte ska på bröllopsfest eller storhandla på C4 shopping då? Carlsson igen:
Alla verksamheter i Sverige är skyldiga att, utifrån Folkhälsomyndighetens rekommendationer, vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning. Det kan vara att informera allmänheten, undvika att flera personer samlas, markera avstånd i exempelvis köer och erbjuda möjlighet till handtvätt med tvål och vatten. 
Ja, här bränner det till. Det är kanske därför det alltjämt sitter så många på serveringar, ute eller inne? Det är kanske därför det mesta ser ut som normal vardag? När svensken får bestämma själv så sjunker ansvarskänsla och självbevarelsedrift med ålder. Unga rycker på axlarna i alltför hög grad.
Personer över 70 år och de som tillhör andra riskgrupper bör begränsa sina fysiskt nära kontakter med andra och helt undvika att åka med kollektivtrafik och andra allmänna färdmedel.
Är man över 70 bör man också undvika att handla i butiker som apotek och matvarubutiker eller vistas på andra platser där människor samlas.
Jag måste själv ha hem mediciner med ojämna mellanrum, men klarar mig nu i flera månader. Några butiker går jag inte in i. Att jag tvingades till sjukgymnast igår löste vi på bästa sätt: jag var ensam med honom i ett rum med stängd dörr. Ändå kan jag förstås smittas.
Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd har den 31 december 2020 som slutdatum. De kan upphävas före slutdatum, eller förlängas, om det behövs.

Just idag vill jag avsluta med en skärmdump från The Times, med Peter Brookes lysande uppdatering av en mycket gammal berättelse: