 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Denna molniga himmel över Köpenhamn
Ett plötsligt hemland av flygande hieroglyfer
kommer att återvända till mitt sinne
Lär dig på nytt att när man talar om missförstådda språk, nationer, raser
är det bara meningslöst käbbel
På din fars sida, vrede mot din son
klagar inte på något efter ett glas öl
Och kan aldrig klå en oövervinnelig Viking
Denna himmel av hieroglyfer är lika begriplig
som dina barns retorik om humanism
riktad till män som aldrig levt i fred
Inte för att de inte skulle älska fred, nej
Inte för att de inte känner till fred, nej…
Det enda alfabet ingen lärde oss
(och ovilligt negligerade alla sorters retorik)
är dina djupa ögon fastnaglade i mig
Ändå förstod jag kanske inte att de påbörjat en ny resa…
Och tiden går, årstiderna ändras
och ögonblicken flyger bort som pianoklanger
som hörs bakom granarna i en vintrig park
Vi firar våra uppbrott, våra kärlekar, vår ånger och glömska
Sedan sjunger vi en stund för vår brist på närvaro
med de vackraste ord vi någonsin valt…
Jag älskar dig lika mycket som kärleken själv
Jag älskar dig med galenskapen hos trädstammar som försöker nå himlen
och som bara vinkar farväl åt dem och ger sig av någon annanstans
Jag älskar dig bortom all betydelse som utmattar människosläktet
Hur kunde det ske? Varför kom han? Vart beger han sig? Kommer han tillbaka?
Även om du inte finns någonstans så finns du överallt
Även om du inte förmår återvända så lämnar du
aldrig mig eller skyarna eller årstiden vars tecken jag känner så väl
Du, den nyskapta hieroglyfen
Under den vackra himlen
Långt från jorden där du är en förbipasserande…
***
Översättning från albanska av Uke Bucpapaj
Översättning från engelska av Thomas Nydahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar