 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Ur Thomas Bernhards bok Betong (i översättning av Margaretha Holmqvist) läser vi idag:
"Ingen människa säger så ofta som hon: Jag stör väl inte?, ett hån, när en människa som alltid har stört och alltid kommer att störa och vars livsuppgift det tycks vara att störa oupphörligt bär det på tungan, att störa och därmed förstöra varenda sak och till slut förinta och om och om igen förinta vad som för mig framstår som det allra viktigaste i världen: en tankeprodukt."
I en teknisk högkultur som vår - hög eller låg till sitt väsen? - är det en självklarhet att störa andra människor. Det egna tanke- och vistelseutrymmet begränsas hela tiden av de varelser som betraktar dunkandet, mullrandet och skrikandet som högsta mål i livet. En människa som störs så fundamentalt kan bli farlig. Hon kan bli en projektil skickad rakt in i denna högkulturs hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar