 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Just nu läser jag Douglas Murrays rika och tankeväckande bok om Europas självmord. Den ska jag utförligt återkomma till. Parallellt går jag också tillbaka till Stefan Zweig som på sin egen kropp fick erfara det förra europeiska självmordet. I Världen av igår, en bok som citeras allt oftare, inte minst hos Murray, dokumenteras denna process på ett både intellektuellt klarsynt och ett känslomässigt mycket laddat sätt.
”Ju mer europeiskt en människa hade levt i Europa, desto hårdare träffades hon av näven som slog sönder Europa.” Stefan Zweig: Världen av igår. En europés minnen. (Ersatz, svensk översättning 1943 av Hugo Hultenberg, reviderad av Anna Bengtsson 2011).
Jag tror att vi måste reflektera mycket kring det han här säger. Hur ”europeiskt” lever vi alls idag? Väldigt lite skulle jag vilja säga. Det mesta tycks förpackat i en globalform som slätar ut, dödar och förintar allt som kunde kallas europeiskt. Snart talar vi inte ens våra egna språk. Med glädje tycks vi gå in i den amerikanska engelskans vardaglighet och vulgaritet.
”För vem bör man skriva mitt i det politiska slammer och skrikande som dövar öronen för blygsammare ljud” skrev Stefan Zweig i sin bok om Erasmus 1934. Hans reaktion på nazisternas bokbål blev, i ett privat brev, att hävda att det var livsviktigt att ”vänta, vänta, vara tyst och återigen vara tyst (…) Som du vet är jag en människa som värderar lugn och ro högre än allt annat.”
Det Zweig här uttrycker är, jag vet inte för vilken gång i ordningen, det jag återigen strävar efter. Men hur i hela friden är man privatman samtidigt som man tycker sig se och förstår mekanismerna bakom Europas död?
Kanske lyssnar jag hellre på dessa ord:
”En konstnär som tror på rättvisa kan aldrig fängsla massorna och inte heller ge dem paroller att samlas kring. Den intellektuelle bör hålla sig nära sina böcker. Ingen intellektuell har någonsin i världshistorien haft den utrustning man behöver för att bli en folklig ledare (…) Att vara intellektuell är detsamma som att vara alltför rättvis, att förstå motståndaren och därmed försvaga övertygelsen om att man själv har rätt.”
(Stefan Zweig på en presskonferens hos Viking Press i New York 1935, citerad i George Prochnik: Stefan Zweig vid världens ände, Atlantis, översättning av Margareta Eklöf)
Uppdatering söndag e.m: hos Snaphanen har jag skrivit denna:
Även jag har läst Douglas Murrays bok. Han skriver klart, sansat och redigt, en bra sammanfattning av sådant som varit känt under senare års flyktingkaos. Kan man säga att Murray är en sant europeisk intellektuell? Han har som du skriver bra koll på sådana som Zweig.
SvaraRaderaTack Stefan. Murray är under alla omständigheter en sann intellektuell som inte väjer för fakta.
SvaraRadera