I skuggan av nyårsterrorn

Foto: Astrid Nydahl

Thomas Bernhard (1931-1989)

”Vad ser vi annat än lögner och elakhet, än hyckleri och förräderi, än den gemenaste nedrighet, när vi går här på gatan, om vi vågar gå ut på gatan, sa Reger". (Thomas Bernhard: Gamla mästare, s. 188, översättning Jan Erik Bornlid). Man lutar sig bakåt i fåtöljen, som Bernhard själv i den somriga vilstolen, och de tankar man tänker är inte helt självklara i tid och rum. Det är tankar som djupast sett vuxit fram ur något helt annat än det gängse offentliga rummet, tankar som hellre flyger än kryper. 

Överens med sin tid ska man inte vara. Ska man alls vara överens med någon eller något? Det tidlösa, det som finner sin rot hos de döda eller de sedan länge svunna epokerna, kan ibland vara det som både häktar i och vidareutvecklar de egna tankarna. I den bildning som formas av läsandet finns det också en beständighetsfaktor. Den lägger grunden för vad som sedan ska komma. 

Det är inte en bekväm väg, rakt tvärtom kräver den arbete och ansträngning. Men lönen för mödan är alltid stor. Jag försöker se ut genom mitt fönster. Det går inte, det är helt svart och det är ändå inte natt. Först när en bil passerar lyser det upp av lyktorna. De angår mig inte.