Nya tider - eller de gamla vanliga?

Foto: Astrid Nydahl

Är det en ny tid vi lever i, en tid som skiljer sig från andra under låt säga 70 år? Ja, i viss mening är det en ny tid. Efter andra världskrigets fasor levde vi - det vill säga vår föräldrageneration och sedan vi själva som unga - i något som möjligen kan beskrivas som framtidstro och optimism. Men behövdes det särskilt mycket för att slå hål på den känslan?

Det vore nog riktigare att säga att vi möjligen lever i andra, annorlunda, tider. Inte nya men annorlunda. Steget hit har för Europas vidkommande gått över radikala förändringar. Hela den del av Europa som lydde under Moskva har sluppit ur greppet, frigjorts och gått mycket olika vägar. Hela federationer har upplösts - som den sovjetiska och den sydslaviska - och nationalstater har delats, som Tjeckoslovakien. En del av Europa har med öppna ögon och tydlig avsikt importerat ett islamistiskt segment medan en annan del sagt nej till all invandring. Länder som befann sig i spetsen för frigörelsen - Polen och Ungern är de tydligaste exemplen - har valt nya vägar som har tydliga spår av totalitarism (framför allt med mer statlig styrning av tidigare fria medier och institutioner) och repression.

Dessa annorlunda tider pekar i flera olika riktningar. Det är ingen överdrift att säga att de ändå tillsammans möjliggör konflikter som kan bli militära och i förlängningen kasta kontinenten ut i fasor som inte står de två 1900-talskrigen efter i grymhet och omfattning. Sådant får inte sägas. Sådant betraktas som alarmism och svartsyn. Ändå är jag på allvar av den uppfattningen. 

Att flera av andra världskrigets inslag redan flammat upp ser vi över hela Europa, inte minst i det judehat och den antisemitiska brottslighet som utövas av det importerade islamiska segmentet. Att vi dessutom har olika nationalsocialistiska rörelser igång gör inte perspektivet ljusare. Längst har dessa gått i Ukraina, vilket man kan läsa om här. Men vi ser dem överallt, inte minst i södra Europa, där grekiska Gyllene gryning varit särskilt framträdande.

Vad som är vänster respektive höger i denna annorlunda tid är inte lätt att säga, det ena tar ut det andra och politiken blir mest en uppvisning i charader. Mycket av traditionell vänster agerar idag som vore de fascister. Förlamade av "fobi"-tänkande agerar de ofta sida vid sida med och i försvar av mordisk jihadism. Sist och slutligen avgörs framtiden av nationalstaternas agerande, EU:s möjliga sönderfall och relationen till supermakterna.