Stillhet eller vrede?

Foto: Astrid Nydahl

Det går förstås dagar när det finns en bubblande vrede inne i mig, sådana dagar som jag påminns om vad som pågår och vad som pekar mot en större olycka. Jag läser mig till ro:

Ingen kraft utan stillhet, lågmäldhet, saktmod. Lär du icke detta, får du icke veta hvad solsken är. Men det mesta som kallas stillhet har intet med kraft att skaffa. Stillhet är ett sällsynt och kostbart element. I de tider, som man i allmänhet kallar lugna tider vet man ej hvad lugn är. Vilhelm Ekelund: ur Metron (1918)

Trots allt vet jag att Ekelunds väg är den jag borde befinna mig på. Kan stillhet och lågmäldhet uppnås med viljekraft? Kan det inre landskapet påverkas i så hög grad att inte vreden gör sig påmind? Jag tror att det är en omöjlighet, men jag ger inte upp försöken.