Skogshuggning 2: ett ja som är ett nej

Foto: Astrid Nydahl

Ur Thomas Bernhards Skogshuggning (i svensk översättning av Jan Erik Bornlid) läser vi:

”En stark människa och en lika stark karaktär, tänkte jag, hade tackat nej till deras inbjudan, men jag är varken en stark människa eller en stark karaktär, tvärtom är jag den svagaste människan med den svagaste karaktären och mer eller mindre utlämnad åt alla människor.”

Att tacka nej, att säga nej tack, tycks vara det svåraste som finns i den mellan-mänskliga världen. Vi säger ja, vi säger ja tack, trots att det inne i oss ringer en varningsklocka och ropen på nej nästan dränker våra tankar. Varför beter vi oss så? För att komma lindrigt undan? I så fall är det bara inbillning och självbedrägeri, ty ett ja som bär på ett nej ger oss hyckleriets smärtor.