Tosteberga hamn i helgkylan

Foto: Astrid Nydahl

I söndags tog vi till Tosteberga hamn i tron att det skulle vara folktomt i den iskalla vinden. Vi tog fel. Traktens bastu eldades och där fanns ett antal bilar utanför. Just som jag promenerade där kom en man i boxershorts ut och kastade sig i hamnbassängen, oförskräckt och självklart. Jag kände kylan ännu påtagligare och tänkte mig hem till stugvärmen.

Fortsatt med Vilhelm Ekelund:

Skådespelet af en ande som i förakt och bitter oförsonlighet vändt sig bort från lifvet behöfver, rätt sedt, ingalunda verka nedtryckande på lifskänslan. Ty det uppenbarar sig en suveränitet af den mänskliga anden i detta att kunna kallt vända ryggen åt naturens stora bländverk. Den stora pessimismen och den stora optimismen möta hvarandra alltid. De äro barn av samma eld. Pessimismen verkar skadebringande och förstörande endast när den stammar ur ett svagt, slappt gemyt. Det starka lifsföraktet har en tändande, eggande verkan. 

Ur essän Det ondas religion i Böcker och vandringar.