lördag 31 mars 2018

Nätets fånge. Frihetens illusioner

Foto: Astrid Nydahl
Jag läser i TLS en artikel om hur den litterära kritiken ser ut på nätet. Mot slutet av texten hittar jag denna intressanta passsage:
In “Isolation, Solitude, Loneliness and the Composition of Long-Form Fiction”, Will Self asks if solitude, like the codex, isn’t doomed in an era of “bidirectional digital media”. By “bidirectional” he means the relentless input/output of digital life that makes it hard to have quality time alone with writing – yours or someone else’s.
Är det här skon klämmer? Jag har tänkt länge i de banorna och känner mig allt mer övertygad om att det förhåller sig så. Hur skulle det vara möjligt att finna arbetsro samtidigt som man är aktiv på nätet? Mitt eget bloggande, som är inne på sitt femtonde år, har gjort mig tveksam till detta livssätt, jag undrar om det inte rentav gjort mig allt mer rastlös, orolig och gjort ögonblicken av koncentration allt sällsyntare.

I Svenska Dagbladet skriver Ian McEwan på temat:
En annan lömsk aspekt av samtiden är den press och den övervakning vi sätter på varandra genom sociala medier. En nyligen publicerad brittisk rapport berättar om elva-, tolvåringar som lider av stark ångest när de börjar high school på grund av grupptryck, att vara på sociala medier och att "gillas". Mobbning har blivit vanligt i den typen av nätverk och vi har sett en våg av självmord bland unga.  
När George Orwell skrev sin stora totalitära dystopi "1984" fantiserade han fram en övervakande säkerhetsstat som kontrollerade varenda liten detalj i människors liv. Till exempel var det olagligt att stänga av tv:n. Men han hade aldrig kunnat föreställa sig det intrång i vanliga människors liv, av statliga och kommersiella intressen, som internet skapat förutsättningarna för. Framför allt hade han inte kunnat föreställa sig hur villigt vi medborgare skulle hänge oss åt att övervakas.

Till vardags vill jag gärna inbilla mig att jag är en fri människa som fattar beslut utifrån friheten. Så är det naturligtvis inte. Jag är lika styrd som alla andra. Styrd av marknaden, manipulationerna och nätets egna mekanismer. Avslutningsvis skriver han:
Så här är ett råd från mig, som ni kan ta till er eller strunta i: se till att skaffa er ett litet utrymme som varken är digitalt eller socialt. Köp en anteckningsbok, använd en penna, hänge er i total ensamhet åt era egna tankar inom ramen för er helt egna privata rymd. 
Ta makten över den plats där inga andra kan nå er, hitta er, påverka er, sälja något till er eller berätta för er om sin senaste semester. Återupptäck konsten att tänka själv. 
Jag har just återvänt hem från Landön denna påskafton. Där kan jag varje dag tillämpa hans råd. Det är i alla avseenden min plats, den plats där ingen kan påverka mig, sälja mig något eller tränga in i min sfär av inre frihet.