Den tryckta skriftens nödvändighet

Den gångna veckans livsmedel

Kan man leva utan tryckt skrift? Jag kan det inte. Ett sådant liv - potatischips och schlagermusik, illusioner och enfaldighet - skulle jag inte vilja leva.

Varje vecka får jag TLS från London. Varannan vecka får jag New York Review of Books. Där finns själva näringsbasen och informationen om böcker jag inte vill missa (och som jag bedömer inte kommer att översättas till svenska).

Den gångna veckan gjorde jag dock något ovanlig. Jag köpte hem några titlar från bokrean. Den brukar jag inte befatta mig med, men när jag såg Timothy Ryders lovprisade bok Den svarta jorden och Max Hastings bok om Churchill 1940-1942, båda till priser långt under de ursprungliga slog jag till. Samtidigt blev jag av en annan bloggare rekommenderad att läsa en till engelska översatt brevväxling från 1926 mellan Pasternak, Tsvetajeva och Rilke, så den levererades i samma låda. Den senare såg jag sedan utgiven på svenska redan 1996, men det går bra med engelska också.

Ja, jag njuter också rent fysiskt av böcker. Att hålla dem i handen, vrida och vända på dem, innan läsningen tar vid, är också det en fin sak.