 |
| Vägen ner från Falkberget. Foto: Astrid Nydahl |
Övertygelser, vad skulle de vara bra för? Med livet i backspegeln ser jag vad de gjorde för icke-nytta. Inte en enda sak var de bra för. Inte ens de allra ytligaste.
Om vi går en bit ner under ytan ser vi däremot vad de orsakade. Ställde till med. Det tillstånd som väl idag får betraktas som allmän-europeiskt skulle jag i unga år inte ha önskat ens mina fiender.
Inte en dag kan man stiga upp utan att mötas av de långa listorna på vad som krävs av en man (och maninna) för att alls bli sedd som människa. Allt, bokstavligt talat allt, har korrigerats under mina 65 år på jorden: "underhållningen", tvånget till masskonsumtion, "kulturen", allvar/seriositet, relationer, förhållandet till verkliga omständigheter och påhittade, näst intill konspiratoriska verklighetsmodeller, manlighet, kvinnlighet och alla andra kön som tillkommit.
Kan någon enda människa idag verkligen leva med en övertygelse? Hur skulle den i så fall se ut? Som en kartbok eller som en partibok? Som en guide eller en regelsamling?
Övertygelse? Min mor hade en. Be till Gud varje dag så ordnar allt sig. I det lilla fungerade bön i hennes liv och hon dog lika övertygad som hon hade levt.
SvaraRaderaSjälv skulle jag vilja ha en handbok "hur separerar man och båda överlever" för ett handbok "hur lever man med en dement person och överlever" fanns inte.
Snart skulle jag kunna skriva en handbok hur man inte överlever, beroende förstås hur man definierar liv.