Illusioner, statslögner och hopp

Bosarpssjön, mobilfoto TN

Det hör till ritualen nu. Varje ny lastbilsattack på promenadstråk och trottoarer får två förklaringar: 1/ Gärningsmannen lider av sjukdom, 2/ Motivet är okänt. Därefter uttalar det drabbade landets politiska ledning sitt deltagande med de drabbade och polismyndigheten meddelar att faran är över. Så glömmer vi det, igen.

Jag kikar in hos de tre bloggare som finns kvar att läsa. En av dem skriver om problemet att inte kunna delta i valet i höst. Jag tänker att det inte alls borde vara ett problem eftersom bojkott av den politiska klassen idag är det enda rimliga. Jag har inte lagt någon röst på många år och vet att jag aldrig mer kommer att göra det. Jag gör som på första maj och tar en heldagstur till något människofritt ställe där antingen havet lugnar nerverna eller skogen omsluter mig med sin tystnad.

De nygamla ritualerna är till för människor som lever på hopp och illusioner. Dessa människor verkar också villiga att svälja varje statslögn, inte bara de som uttalas efter terrordåden.