Lärdomar av en läsning om Förintelsen

Två herrar som gjorde vad de kunde för att
förinta Europas judar: Ungerns Horthy med Hitler 

Timothy Snyder argumenterar grovt uttryck för två saker i sin bok Den svarta jorden. Förintelsen som historia och varning (översättning av Margareta Eklöf): det ena är att de omfattande massmorden på Europas judar under åren 1939 - 1945 utfördes av både Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen. De hade villiga medhjälpare lite varstans på kontinenten. Detta är ju skåpmat, vi känner till det sedan länge. 

Det andra är dock en aspekt jag inte reflekterat över tidigare, nämligen skillnaden mellan intakta och raserade stater/nationer. 

Judar samlas för tvångsarbete i Polen.

Snyder säger att judarna i de raserade nationerna i princip alla föll offer för masskjutningarna, gasningarna i bilar och senare i de gigantiska dödslägren. Det var då man använde de gamla militära barackerna i Auschwitz för detta ändamål. Polen var en totalt raserad stat/nation. Den förstörelsen hade Hitler och Stalin hjälpts åt med. På samma sätt försvann de baltiska ländernas judiska befolkningar.

Judisk demonstration i Los Angeles 1939.

I intakta stater/nationer såg det annorlunda ut. Det är ingen tillfällighet att betydligt färre judar i länder som Holland, Belgien, Danmark etc. föll offer för förintelsemaskinen. Vi känner här det danska exemplet väl. Vi vet att många danska judar hjälptes över sundet till Sverige. Jag har tidigare skrivit utförligt om hur man i Albanien lyckades gömma i princip alla, och därför skickades inte heller en enda albansk jude till förintelselägren (läs gärna mer här och här).

Det sista kapitlet i Snyders bok förtjänar särskilt intresse, eftersom det summerar erfarenheterna av dessa fasansfulla år i Europas historia och jämför dem med den nutida situationen:

"Precis som alliansen med Hitler 1939 skulle vända Europas mest radikala kraft mot Europa självt är avsikten att Rysslands stöd till den europeiska extremhögern ska skingra och upplösa det tidiga 2000-talets fredligaste och mest välmående ordning, den Europeiska unionen. Under 2014 rehabiliterade Putin Molotov-Ribbentrop-pakten, den överenskommelse mellan det nazistiska Tyskland och det kommunistiska Sovjetunionen som tände gnistan till andra världskriget och skapade ett av villkoren för att Förintelsen blev möjlig."

Så skriver Snyder bland annat. Nästan allra sist tillägger han:

"Vi delar Hitlers jord och flera av hans bekymmer. Vi har förändrats mindre än vi tror. Vi är glada åt vårt levnadsutrymme, vi fantiserar om att störta regeringar, vi svärtar ner vetenskapen, vi drömmer om katastrofer. Om vi tror att vi är offer för en världsomspännande konspiration närmar vi oss Hitler. Om vi tror att Förintelsen var en frukt av judars, tyskars, polackers, litauers, ukrainares eller andras medfödda egenskaper rör vi oss i Hitlers värld."

Lägg märke till att han i citatet ovan använder sig av nazitidens favorituttryck lebensraum. Att Snyder särskilt framhåller Ukrainafrågans betydelse för både skeendet 1939 och skeendet nu är särskilt tankeväckande. Det finns således starka skäl att läsa boken.