Suzanne Brøggers nya bok, Norsk omelet, utkommer senare i år på svenska. Men jag har läst det danska originalet som utkommer idag.
Det är en bok som får mig på riktigt gott humör. Och det känns som om en Suzanne Brøgger från det förflutna återkommit. Det är kanske en orättvis och högst subjektiv betraktelse, men jag menar det bara i positiv mening. Här har vi en Brøgger som i sina norska - och andra - utblickar framför allt är en tids- och kulturkritiker.
Få saker undgår hennes skarpa blick, i den nya boken inte heller islamismen och dess mordiska hatpredikanter. Om jag sätter frågetecken vid något så är det hennes rader om att "Afrika går ind i Europa" med tillägget "Tragisk, at der er gået politik i spørgsmålet." Den omfattande migrationsvågen från Afrika är nämligen politik och föga annat. I synnerhet ingen naturlag som ingen kan förhålla sig existentiellt och pragmatiskt till.
Men boken säger ju redan på omslaget att det är nationen Norge och det norska som står i centrum för texterna. Så är det förstås. Jag har med stort intresse följt henne ner i dansk-norsk historia, samtida norska kulturföreteelser, litteratur och en större diskussion om det avlånga, nordiska landets position i Skandinavien och världen.
Hon samtalar förstås med människor jag inte hört talas om. Behöver jag säga att dessa samtal är särskilt intressanta? Och nog känner jag mig träffad när hon skriver:
"Hov, det her mener jeg jo overhovedet ikke mer, jeg mener tværtimod!"Det finns många enskildheter jag skulle vilja kommentera, som när hon konstaterar att samiska nyheter i Norge "i virkeligheden er dyreprogrammer", vilket hon har alldeles rätt i om man tillägger att de framför allt är en dagligen utgiven kravmaskin på fler och större ekonomiska bidrag. Jag ser Oddasat fem dagar i veckan och kan vid behov exemplifiera.
Sig själv kallar hon "flødeskums"-författare och det är väl så typiskt Brøgger det kan bli. Det är självklart att både Knausgård och Espedal finns med i boken (liksom historiska giganter som Hamsun och Undset), men man ska som sagt komma ihåg att de flesta är nya bekantskaper.
Särskilt befriande i nya boken är den åldrande författarens perspektiv på vår tids konsumistiska attityd till "upplevelser":
Nu er det så dødsangsten, der jager gamle ud på paniske jordomrejser, for alle skal nu om dage opleve alt. At gå glip om noget er vore dages dødssynd.Finns det en nyutkommen dansk bok jag skulle rekommendera till läsning är det just den här; humoristisk, lärd, spännande, överraskande och djupt personlig. Brøgger för envar, tro mig!
Jag som älskar tillverka (och läsa) böcker fick en gåva: Svend Dahl; Bokens historia. Den är från året 1961, tryckt i Stockholm (Victor Petterssons Bokindustri AB). Originalet heter Bogens historie.
SvaraRaderaTill sist skriver författaren om ett område, som skulle också kunna hota bokens existens, nämligen "mass communication". Internet?
Han slutar med orden: "Det kommer alltid att vara plats för detta praktiska meddelelsemedel, som har den mycket väsentliga fördelen framför alla andra, att den inte är flyktigt som dessa utan ett bestående förvaringsrum för mänsklighetens tankar och vetande, handlingar, känslor och fantasi, alltid redo att öppnas på nytt för den som vill."
Eija