 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det som sker i Svenska Akademien fyller mig med äckel. Är det bara en bekräftelse på att det faktiskt inte finns intellektuella i vårt arma land som kan leva upp till något så hedervärt som "snille och smak"?
Jag har inga illusioner. Har aldrig i mitt vuxna liv haft det. De få öar av tradition som funnits har därför också fungerat som något som i alla fall kunde liknas vid ett hopp. Det tror jag inte längre. Svenska Akademiens blottande av sina mest djuriska och primitiva instinkter blev i det avseendet spiken i kistan. Kommer jag att bry mig om vem litteraturpristagarna blir framöver? Förmodligen inte. I bästa fall kommer priset att gå till mediokra, kompromissvalda författare.
Agneta Pleijel fick det stora, nordiska priset. Hon är en av giganterna i svensk litteratur. Det har hon varit länge. Vid utdelningen möttes Sara Danius av långvariga applåder. Vackert så. Det är hon väl värd. Men vad som sker under torsdagskvällen vågar jag inte ens tänka på. Min magkänsla säger mig att det bara kommer att bekräfta de allra värsta farhågor. Det betyder i första hand att fokus kommer att vridas bort från de personer som begått hårresande och i flera fall kriminella handlingar, och istället hamna på en av visselblåsarna, nämligen Danius.
En epok är med all säkerhet över. Fortsättningen blir en tragikomisk parodi. Vem som än styr den kommer i alla fall inte jag att ägna den något intresse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar