Svenska Akademiens haveri: mediala spektakel och brist på allvar

Foto: Hideo Matsumoto

Den gångna veckans haveri i Svenska Akademien var förstås både en förutsägbar och självklar konsekvens av det senaste halvårets händelser. Ändå är det uppenbart att det vi sett bara varit toppen på det isberg som flutit runt i mer än tjugo år. I grunden handlar det om en privilegierad klick i det stockholmska kulturlivet som levt på svarta pengar och sexuella övergrepp i förhållande till unga kvinnor som drömt om framgång. Att de solat sig i akademiglansen är ingenting konstigt. Vem skulle inte ha gjort det i unga år? Problemet är att stadigt etablerade intellektuella som Horace Engdahl och Ebba Witt-Brattström (nej, hon är ingen "objektiv bedömare" utan själv djupt insyltad) hållit beskyddande händer över förbrytare, våldtäktsmän och ekonomiska svindlare. Sanningen sipprar sakta ut.

Så vad är det då som dominerar medierna? Jag skulle vilja påstå att det är spektakelkulturen, fjärran allt allvar. När Sara Danius kuppas bort av Engdahl och hans ryggradslösa trupper ägnar sig pressen åt en knytblus. Det är häpnadsväckande dumt. Och därmed öppnar sig en motsättning som inte ens var synlig tidigare, den mellan högkultur och populärkultur. Med inbjudningslistan till den avskedsfest som ordnades i samband med att Nordiska priset tilldelades Agneta Pleijel fanns de rännstensförfattare jag skyr allra mest. Sådana som Camilla Läckberg är varningssignal nog. Var det frågan om en provokativ markering från Danius sida eller rymde dessa symboler ett annat budskap?

Ska man se Nobelpriset till Bob Dylan i ljuset av detta? Det är inte omöjligt alls. En sådan motsättning är självklar i denna vår tid av civilisatoriskt förfall och alls inte särskilt svår att förstå eller förklara. Populärkulturen har inom sig också en sådan motsättning. Det man först och främst ska tänka på att det är som lyriker/textförfattare han belönades. Den aspekt som Dylanpriset rymmer borde diskuteras ingående men jag tror inte tiden är mogen för det.

När jag skriver detta på söndagseftermiddagen sitter den så kallade "Akademien" i krismöte. Det spelar kanske inte så stor roll vad det leder fram till. Oavsett resultatet kommer mediaspektaklet att fortsätta. Ljuset riktas mot klädsel och attityd, inte mot innehåll och kultur.

(Texten uppdateras)