Det är förstås alldeles för sent. Det är 24 år för sent, minst. Uttalade ord är meningslösa idag. Men tankarna och minnena desto viktigare.
Min mor, Ylva Nydahl (född Wahlund), blev bara 64 år. Hon föddes 1930 och dog 1994. Anorexin tog henne tidigt i livet, den förvandlade henne sakta men säkert till ett vårdpaket, skinn och ben och en borttynande personlighet. Alzheimern satte henne i den dementa rullstolen och avslutade utplåningen.
Som på bilden vill jag minnas henne.
ukjent siger:
SvaraRaderahar du en grav å gå til?
Älskade mamma, så saknad
SvaraRaderaNej, ingen grav. Båda mina föräldrar valde "minneslund" och det är en trist variant.
SvaraRaderaJa Birgitta, nu saknar jag henne väldigt mycket, det finns en hel del jag velat tala med henne om.