Foto: Anders Johansson, som berättar: Mitt ute på Stora alvaret i en liten mosse (det är nästan en mil fram och tillbaka att gå) häckar Ölands enda svarttärnor. Fyra par. |
Fåglarnas skuggor samlas,
innan de ger sig av.
Längre bort
har mörkret redan fallit.
Låt säga att vägen
till Vintergatan
börjar vid Örkullegölen,
ett vattenöga i skogen,
en sommarnatt i mitt 70:e år.
En båt ligger och väntar.
Natten
och vad som återstår av den
är ett flöde som jag
med muskelkraft
måste övervinna.
Över gölen suger några stjärnor
upp det kallaste mörkret
i en virvel av sjunkande träd.
Det här är den plats
jag helst återvänder till.
Det här är den plats
som till sist
ska besegra mig.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar