Att "öppet välja flykt och avdrift"

Jag är tyst idag också. Här nedan ett utdrag ur Karl Vennbergs dikt Fiskefärd från 1949. Just så är det när man tröttnat och bestämt sig att "öppet välja flykt och avdrift". 

Foto: Astrid Nydahl

Att sedan så småningom tröttna,

sträcka ut sig på rygg i fören

och med båden driva

vind för våg,

mot land, från land;

ta fram sin pipa,

rensa ur den, blåsa skaftet rent från tobaksolja

stoppa den med nyköpt Kalmar Nyckel,

tända,

dra i djupa lugna bloss.

Vilken fin balans i rökens slinga

och i några droppar Aalborgs.

Smita undan, gå ur vägen?

Ja.

Lägga ut från varje strand,

komma på förtrolig fot med varje våg,

öppet välja flykt och avdrift.

Hemvan blev jag aldrig,

mötte vänner blott i

lönntrappan till skygga tankar, outsagda känslor;

tände spefull eller hänförd eld

när lust till eld föll på,

men svedde alltid ögonbrynen på den eld jag tände.

I går kom årets sista hölass under tak.

Jag körde själv längs äng med brunört, timjan,

gulmåra och blodrot,

och höet sövde mig med doft av mynta.

Kanske jag kan räkna med förnyat uppskov?

Svalorna och elden

må ha rätt att svara.

Karl Vennberg: ur samlingen Fiskefärd (1949), dikten med samma namn