Döden står vi alla inför...

Foto: Astrid Nydahl

Nära sin förestående död avfärdade Sartre en journalist som undrade - på redan då mycket modernt sätt - hur det kändes. Sartre påpekade att vi alla är lika nära döden. Ingen av oss vet någonting om var, när eller hur. Så borde man stiga in i varje ny dag. Det vore den enda riktigt avgörande förändringen i de liv vi lever som vore de eviga.

Jag har nu bestämt mig för att ägna de kommande läsnätterna åt Seneca. Hans brev till Lucilius har nu av förlaget Daidalos utgivits i en komplett volym, översatt och kommenterad av Magnus Wistrand. Självklart kommer jag längre fram i sommar att skriva om den. Redan nu finns den omtalad i en mycket läsvärd understreckare av Arne Melberg. Liksom tidigare, då jag läste Petrarca, tänker jag att detta är bästa medicinen mot samtidens dårskap. Men inte bara därför. Medicin som intas i skriftform har nämligen också långtidseffekt. Det enda vi inte vet, för att återknyta till Sartre, är hur lång denna tid blir.