Politik och halvbildning

Norra Öland. Foto: Astrid Nydahl

Vad kan vi lära av klassikerna i våra hyllor? Tidigt i boken En opolitisk mans betraktelser (översättning av Per Landin och Urban Lindström) vänder sig Thomas Mann mot halvbildningen. Han ser en man framför sig, en man vars ”hjärta är fyllt av politik och halvbildning (…) han var förvridningen av folket självt.” Politiken är ”rännstensmässig”. 

Här klämmer skon! Politik och halvbildning är ett par som tycks passa väldigt väl ihop. Inte minst det moderna samhällets partipolitik och halvbildningen. Den senare väller fram ur tv-rutorna, den gör oss inte ens kvartsbildade på sikt. Den förstör och omöjliggör allvar och fördjupning. Ihop med partipolitikens rävspel blir den förödande både för nuet och för framtiden.

Det är meningslöst att tycka och känna

Foto: Astrid Nydahl

"We ourselves seldom comprehend the moment at hand. So we turn to history, the one element of our lives it is possible to fix on. Or we turn to principle. Or we turn to nature. There we find, amid the silence, and mystery, order and structure, the sense that life is not simply random." (Paul Gruchow: The Necessity of Empty Places)

Det rimligas konst står sällan att finna i det mänskliga. Det mänskliga formeras under olika ismer, ger sig själv namn som ska lysa mot omgivningen, men oavsett vad den kallar sig slutar den i samma självmotsägelse: ingen frihet eller all frihet, beroende på vem som skriver ner berättelsen, all frihet eller ingen frihet, som pendelrörelsen mellan individen och massan, eller som den mellan boktryckeriet och tortyrkammaren. Varje system jag sett i mitt liv har uppvisat samma typ av absurditet: inbyggt i dess författningar har det, bakom alla de vackra orden, funnits mekanismer som antingen bejakat tygellöst barbari eller total frånvaro av tanke-, yttrande- och tryckfrihet. 

Hur skulle vi bättre förstå det poeten Paul Gruchow skrev, om vi vände oss till den tystnad där livet inte framstår som slumpartat, när det mesta som sker framför våra ögon tycks bestämmas av just slumpen? För att se mönstren, sambanden och orsakerna krävs det koncentration, studier, ja det krävs i själva verket ett större allvar i betraktandet av världen. Just de klassiska motsättningar som driver ett samhälle framåt - eller leder till dess pulverisering - återfinns i allt det som sker när supermakterna och deras allierade dirigerar och agerar i eget intresse. Särskilt svårt är det förstås inte att ana att det sker i vårt eget land, i Europas övriga nationer. Man kunde förstås kalla det annat än "strukturer under angrepp", men jag tror det kan vara en sammanfattande beskrivning. 

Det är förstås meningslöst att tycka och känna inför dessa skeenden. Vill man förstå dem bättre måste man också själv anstränga sig. Vara den evige eleven. Jag försöker varje dag men misslyckas minst varannan. Att sluta betrakta de statliga och/eller monopoliserade och noga filtrerade nyhetsbulletinerna som sanningar kan vara ett litet steg på vägen. Just i sönderfall bör varje "nyhet" betraktas som antingen propaganda eller resultat av journalistisk lättja, innan den på ett eller annat sätt verifierats. Kunskapens källor finns idag på helt andra platser.     

PATRIK OUŘEDNÍK: Europeana (Aspekt, översättning Mats Larsson)

 Patrik Ouředníks bok kan beställas här.

Patrik Ouředníks Europeana är något av det mest skruvat egensinniga jag läst på länge. Den tjeckiske författaren föddes 1957 i Prag men lever sedan 1984 i Frankrike, där han är verksam också som översättare och bibliotekarie. Hans bok innebär att ännu en tjeckisk samtida författare introduceras på svenska. Det är en välgärning och förlaget Aspekt påminner oss då och då om detta språkområde och dess litteratur.

Patrik Ouředník säger i en bifogad intervju i boken, att han försökt "skriva en barnslig text, en text som kunde ha berättats av ett barn som läser upp sin läxa eller av byfånen."

Det anmärkningsvärda är att Europeana på drygt 140 sidor skriver hela vår europeiska 1900-talshistoria. Tonen är trolsk, både rolig och absurd. Det kan låta så här:

"Kommunisterna och nazisterna sade att det var nödvändigt att inrätta en värld som skulle motsvara tingens naturliga ordning."

Eller så här:

"Efter andra världskriget började även ungdomarna bli viktiga i de demokratiska länderna, eftersom konsumtionssamhället hade tagit sin början, och när ungdomarna såg reklamen för något ungt ville de att föräldrarna skulle köpa det till dem."

En rakt igenom fascinerande bok som jag varmt rekommenderar som en påminnelse om att det skrivs annan litteratur i Europa än den som dominerar topplistorna.