Om alla samtida franska författare skrev som Delphine de Vigan skulle jag förmodligen inte läsa annat. Särskilt minnesvärda är Dagar utan hunger, Ingenting kan hindra natten och Baserad på en sann historia. När nu hennes senaste roman, Lojal, utkommer i svensk översättning kan jag bara konstatera att hon gjort det igen.
Lojal är, som titeln antyder, en berättelse om människor som håller just lojaliteten högt. Den kan vara djupt rotad och äkta, men den kan också vara sken och vardagsteater. Båda sätten att uttrycka lojalitet finns förvisso i denna värld av mänskliga tillkortakommanden, tragedier och omöjliga situationer.
I centrum står de två skolpojkarna Théo och Mathis. De har knappt ens blivit tonåringar när de får smak på den livsfarliga alkoholen. Deras hem ser mycket olika ut, en lever i en på ytan välfungerande familj med framgångsrik pappa och en hemmafru som mamma. Den andra, Théo, har redan fått se var allt kan sluta när det går åt skogen. Att han ens måste bo varannan vecka hos sin pappa är en skriande orättvisa, men så är nu livet en gång konstruerat.
 |
| Delphine de Vigan. Pressbild från förlaget. |
I skolan försöker lärarna navigera. En av dem, Hélène, känner igen en dåraktig barndom från sitt eget liv och vill hjälpa, ställa till rätta. Det blir inte som hon tänkt sig. Théos mamma är inte särskilt redo för några seriösa diskussioner. Och Mathis mamma röjer av en ren tillfällighet något som för alltid gräver ett djupt dike mellan henne och maken.
Livssituationer som kan se ut som om de vore ”ordinära” och inget att orda om spricker och det ena följer på det andra. Inte bara alkoholen är olyckans motor, det finns så många andra faktorer.
Delphine de Vigan har skrivit en roman som skakade om mig ordentligt och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Inte ens när jag vänt blad en sista gång ville jag det, ty också i det outtalade anade jag den katastrof som läsaren blir åsyna vittne till. Jag rekommenderar den varmt för vinterhalvårets mörka kvällsläsningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar