Anders Björnsson: fyra volymer Mosaiker

Fjärde och sista volymen Mosaiker, december 2018.

Anders Björnsson utgav 2007 sin första volym Mosaiker. Sedan följde Nya mosaiker 2010 och Nyare mosaiker 2014 (alla tre på Atlantis förlag). Om dessa tre böcker har jag i Nydahls Occident skrivit bland annat följande:

Den nya samlingen är 110 sidor lång. Det kan verka lite, men är alldeles rätt format för en bok man gärna har med sig i fickan eller axelväskan. Den lämpar sig nämligen inte bara för kvällskvisten i sovrummet utan också för väntsalar, caféer och parkpromenader. Man tar fram den, så slipper man köpa en usel kvällstidning, man tar fram och läser i den:

"Landsvägens asfaltglans där den slingrar sig fram mellan ett övergivet stenbrott och en höjdrygg som leder ned mot vatten. Bellman färdades här efter att ha varit på Drottningholm, vinglig och dan" börjar en mosaik på sidan 72.

Och om nästa volym:

Den är aningen tjockare än den föregående och annars likadan i sin form. (Texterna) har ibland det förströddas ton, ibland är de rentav lite högtidliga. Men de kan ha skrivits i vilken anteckningsbok som helst, på resa eller promenad, på café eller hemmavid. Det är just det jag tycker så mycket om med Björnssons mosaiker (...) Jag ger några mycket olika exempel, först ur andra avdelningen, text VII:

”Mitt självvalda utanförskap. Chansen att välja sina närmaste! Undgå grupptryck och organisationskonsulter! Ibland hamnar jag nog i bidragsberoende, som när ett stipendium utfaller. Men ärligt talat: Varför uppsöka en arbetsplats där jag vet att jag inte trivs? Och utsättas för mobbning, eller själv börja mobba. Chefen alltid en psykopat. Undantag finns. Jag hade en som brukade sitta en timme i min länstol och prata Habermas. Bakdantarna rusade av och an. Malliga slöfocken passade på att ge sig ut på stan. Min blick föll på oljan med de beska grantopparna.” (Om Nyare mosaiker)

Nu är det dags för den fjärde och avslutande volymen, Sista mosaiker. Den är en numrerad bibliofilutgåva. Jag har just läst ut den, och boken fängslade mig så pass att jag börjat om från början. Jag läser nu volym ett igen och ska läsa mig hela vägen igenom alla de fyra volymerna. Det finns så mycket att säga, i positiv bemärkelse. Jag kan rekommendera dessa böcker till människor som varken vill ha skattefinansierad statspropaganda eller medelmåttiga tryckta medier. I litteraturen blir man inte överfallen och i värsta fall bedövad av texterna. Tvärtom kan man både inspireras och lära sig något. Björnsson själv i fjärde volymen:

Tänk om det goda samhället är en frånvaro. Du är inte jagad. Du behöver inte svara på frågor. Du är inte beroende av framgång; det vill säga du har faktiskt ingenting att bevisa. Det kunde vara som en bildningsresa, där vyerna växlar, ingenting är fastlåst (...) Du är skyldig bara inför dig själv. Plikten mot helheten gör dig till människa.

Så vill jag läsa, både Björnsson och andra.