lördag 8 december 2018

Helena von Hofsten: Hon hör inte hemma här (Tusculum förlag)




Helena von Hofsten är tillbaka. Åren 2003 till 2009 utgav hon tre böcker, Andra sidan väggen (2003), Om jag kunde skriva skulle jag skriva en bok om människans största lycka och olycka (2007) och Jorden snurrar bara framåt (2009), som blev omtyckta av läsarna och fick fina recensioner. Dessutom drev hon förlaget Tusculum mellan 2007 och 2011, tills sjukdom gjorde att både förlaget och hennes författarskap försvann in i tystnaden.

Nu är hon tillbaka med en roman som bygger på anteckningar från de olika vårdperioderna, Hon hör inte hemma här. Platsen hon hamnar på får i den nya boken kort och gott heta Psyket, och också namnet analyseras och diskuteras klokt av henne.

Vi har att göra med en mycket skarp, poetisk och drabbande skildring av livet på en sluten psykiatrisk avdelning. De manualer och den personal som där härskar ställs i skarp kontrast till patientens enkla, små men livsviktiga drömmar: att få duscha med duschslang, att få låna hårsprayen. Men hon ställer också det hårda i den tillvaron mot det lysande och mjuka i det tidigare livet, det som kallas hemmet, huset, kärleken. Där planteras det blommor, där umgås man och gör saker tillsammans. Och som om inte det fasansfulla sjukdomen skulle räcka driver hon också läsaren in i det som kallas kärleken, som också ska visa sig bära på och utlösa det värsta sveket. 

Det är då ensamheten och övergivenheten slår till. Det gör det förstås inte lättare att vara svårt sjuk i den situationen. Men det är så det ser ut för huvudpersonen Grace. Också hennes namn är omsorgsfullt valt av von Hofsten. Finns det ett enda namn som starkare markerar att också den sjuka och övergivna både kan kräva och förväntas bära på en stolthet, som är människans självklara? Grace är stil och nåd. Grace är skönhet och ynnest. Så kan man sammanfatta Helena von Hofstens mycket starka och övertygande återkomst till litteraturen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar