Sjukdomarna, läsningen, kokkonsten

Mobilfoto Olseröd: T.N.

Hur återerövrar man lugnet efter tre månaders sjukdom? Att vara sjuk av sina kroniska tillstånd har dessa månader för mig inneburit klinikbesök varannan dag och en serie läkarbesök samt en ambulansfärd till akuten med påföljande insatser och läkning.

Nu är jag fri från klinikerna. Ändå maler en svåridentifierbar stress i mig. Är jag rädd att falla ner i sjukdomen igen? Är jag undermedvetet på min vakt hela tiden? Det jag räds är förstås nästa steg i dessa bedrövliga tillstånd.

Det enda jag kan göra är att läsa och skriva. Jag har en ovanlig rik litteraturstapel denna december. Alla fyra volymerna av Anders Björnssons Mosaiker, Hans Boijs nya tegelsten Innan rönn i blomma står, Joël Baqués När isarna smälter, två Marlen Haushofer-volymer, Väggen och Vi dödar Stella, Montaigne som alltid, Anders Sundelins Diplomaten om Sverker Åström. Dessutom har jag Maria Aljochinas Riot days, om Pussy riot och tiden i fängelse (som jag fick av min son i samband med ett scensamtal han hade med henne här i stan). Annat att förtiga. 

Sakta men säkert går det mot årets julhögtid. För mig innebär det många timmar vid spisen, med allt som ska tillagas i matväg. Det är, hur konstigt det än låter, något jag alltid ser fram emot. Maten och drycken samlar oss, inte prylarna som ingen har den minsta nytta av.