När Caetano Veloso sjunger Cucurrucucu Paloma en Vivo händer något extra här. Första gången jag hörde den var konstigt nog med Almodovars film Habla Con Ella.
Min chilenska fosterdotter såg att jag köpt skivan med filmmusiken och tårarna rann utmed hennes kinder. Det visade sig att sången var hennes viktigaste i barndomen. Den skrevs av Tomás Méndez 1954.
Då var jag själv två år, Ljubi skulle komma in i mitt liv som tonåring. Nu är hon så mycket äldre att det är svårt att fatta. Såväl sången som Almodovars film finns kvar i mig, de förbinder mig på ett märkligt och bitvis symboliskt sätt med det förflutna och vad livet gett sedan dess, och den förbinder mig inte minst med Ljubi.
Min älskade Thomas, jag blir melankolisk.Cucurru Paloma och Almodovars filmer är två symboliska saker som binder och förstärker vår kärlek ännu mer.Tack För du och Astrid finns i våra liv! Älskar er!
SvaraRadera