Ensamhetserövringen

Foto: Astrid Nydahl

Det som sker inne i mig är jag ensam om att definiera. Jag kan försöka sätta ord på det men ska inte utgå ifrån att jag blir förstådd. Alldeles vid havet säger jag: ”egentligen hade jag velat vara ensam nu”, han svarar förstås att han tycker om sällskapet och att vi delar det vackra. Han tolkar mitt behov av ensamhet vid havet som om jag ville exkludera honom. 

Ensamhetserövringen har aldrig med den andra att göra. Den är djupast sett egoism i sin ädlaste form, eftersom den inte kan ställa frågor till den andra. Varje fråga, ja varje påstående, betraktas som en beståndsdel av en dialog. Inget kunde vara mer fel.