Moskéerna som fostrar terroristerna

Dudley Central Mosque, ett av många exempel på hur skolor, kyrkor och andra byggnader tas över av muslimska församlingar och blir moskéer. Dudley tillhör Birmingham. Foto: Astrid Nydahl

När vi talar om moskéer som fostrar terrorister stöter vi på olika begrepp, som salafism och wahhabism. Det senare begreppet kräver en förklaring. Mohamed Omar har vid flera tillfällen under åren tagit upp ämnet, och redan 2012 skrev han:

”Islam kan indelas i två huvudriktningar: shiism och sunnism. Wahhabismen är ett sätt att förstå och tolka religionen som uppstått inom sunnismen. Wahhabismen utmärker sig genom en långt driven litteralism, ett förakt för rationellt tänkande och en fientlighet mot helgon- och gravkult. Den gör anspråk på att återgå till ett rent ’ursprungsislam’ fri från mänskliga påfund (…) Wahhabismen uppstod i det nuvarande Saudiarabien på 1700-talet men dess idéer kan spåras tillbaka till den medeltida teologen Ibn Taimiyya (1263 - 1328), vars skrifter influerade förkunnaren Muhammed ibn Abd al-Wahhab (1703 - 1792), efter vilken wahhabismen fått sitt namn. Han hyste en särskild fientlighet mot shiiter och sufier som kallades ’gravdyrkare’. Alla Al-Qaidaleaktivister hänvisar till Ibn Taimiyyas skrifter för att rättfärdiga sin terror. Hans åsikter är alltså aktuella än idag och hans namn dyker upp hela i tiden i terrorsammanhang. För wahhabiterna är han en i praktiken ofelbar auktoritet.”

Farhad Abdi, som skrivit boken Madhhab och taqlid ger samma bakgrundsteckning som Omar, och tillägger bland annat:

”Wahhabiterna själva föredrar att kalla sig ’salafiter’ då de påstår att deras lära är grundad på salafs förståelse av islam. Salaf kallas de första generationerna av muslimer, ’urförsamlingen’ så att säga. Ibland använder de beteckningar som ’ahl al-hadith’ och ’muwahhidun’. Wahhabiter förnekar att wahhabismen existerar som en av flera riktningar inom islam. De hävdar att de endast följer urkunderna, underförstått till skillnad från andra muslimer, som följer ogiltiga tolkningar.”

I bloggen Wahhabismkritik kan man läsa:

” Wahhabismen har alltsedan dess grundande på 1700-talet stått under huset Sauds beskydd. Den saudiska dynastin har sedan 1960-talet icke enbart beskyddat utan även befrämjat denna extremt intoleranta sekt genom att investera miljarder petrodollar. Det oljerika Saudiarabien (både regimen och privatpersoner med anknytning till den) sprider wahhabismen…”

De pekar på följande faktorer och metoder för spridandet:

Medierna, böcker och broschyrer, moskéer och skolor, våld och terror, välgörenhet. Vi är numera väldigt uppmärksamma på terrorn och vet när det är islamister som ligger bakom. Men vi borde i större utsträckning hålla ögonen på all vardaglig verksamhet dessa grupper ligger bakom. Så skulle det till exempel gå att se vilka de framtida terroristerna kan tänkas vara.