Söndagstankar i motvind och en bra bit utanför åsiktskorridoren

David Garrett - Variations on a theme of Corelli in the style of Tartini.

Corelli är en av stora som jag ofta glömmer bort. Under en tid var drottning Kristina hans mecenat. Såväl Vivaldi som Bach har sett honom som en förebild.

Ja, jag vet att det är söndag.

Ja, jag vet att vi fått en ny regering.

Ja, jag vet att Svenska Akademien påstår sig ha "löst problemen".

Men man ska inte tro på allt man hör. Det jag tror på just nu är Corelli. Och jag viger dagen åt honom. Vill man fördjupa sig så kan man prova här och här.

Hur räknar ni andra när det gäller regeringsfria dagar? Är de en fördel eller bara en naturlig följd av nationalkonsensus?

För att själv besvara en sådan fråga måste jag först bestämma mig för vad konsensus består i. I fallet Sverige har det getts olika namn det senaste årtiondet. Ett väl använt och adekvat namn är tveklöst åsiktskorridoren. Det begreppet sammanfattar situationen väldigt bra. Inom ramarna för denna korridor kan man säga vad man vill. Man kan hävda att både Stalin och Mao var hyvens karlar. Man kan säga att kvinnlig omskärelse bara är ett uttryck för en annan kultur som vi måste acceptera och respektera. Man kan till och med hävda att onda människor borde dö eller dödas, utan att ens behöva svara på följdfrågan om vem som är ond.

Åsiktskorridoren är således bred. Den rymmer alla det postmoderna Sveriges tokigheter, alla ismer, alla yttringar av extremism som inte kan misstolkas som ondska, etc.

Utanför åsiktskorridoren då?