Terrorns rike. Om wahhabismens projekt

Foto: Anders Johansson

Carl Schiøtz Wibye: Terrorns rike. Hur en våldsam sekt från den arabiska öknen radikaliserade islam (Karneval förlag, översättning av Ulrika Junker Miranda, efterord av Aje Carlbom)

”I 30 års tid, från 1973 till 2002, överförde saudiska myndigheter och privatpersoner från kungafamiljen till affärslivet ofattbara 87 miljarder dollar till det globala wahhabitiska projektet. Detta är mycket mer än Sovjetunionens samlade utgifter för propaganda under hela kalla kriget. Wahhabism-exporten är därmed den överlägset största världsomspännande propagandakampanjen i mänsklighetens historia.”

När vi talar om islamismen – och därmed våldsam jihadism – borde vi kanske oftare reflektera över det faktum att denna rörelses vagga står i Saudiarabien. Det är sannerligen en paradox att detta extrema land – extremt i många avseenden – är en av USA:s och därmed västerlandets viktigaste allierade i arabvärlden, samtidigt som det fött och gött en religiös-politisk rörelse med Koranen som huvudkälla, som vid upprepade tillfällen med en eller annan form av våld angriper länderna i väst, inte minst med olika typer av terror riktad mot civila. 11 september-attentaten blev förstås ett klimax – att de skulle följas av hundratals andra våldsangrepp i mindre skala stod inte klart vid den tidpunkten men har sedan bekräftats i stora delar av västerlandet.

Norges ambassadör i Saudiarabien åren 2009 - 2014, Carl Schiøtz Wibye, har skrivit en grundläggande och utmärkt bok om såväl landets som wahhabismens historia: Terrorns rike. Hur en våldsam sekt från den arabiska öknen radikaliserade islam. Det är ofta elementär kunskap som saknas i svensk debatt. Men istället för att slänga iväg några ytliga betraktelser skulle varje debattdeltagare vara betjänta av det slags kunskap som den här boken förmedlar. Saudiaarabiens extrema islam har nämligen rötter i en religiös ideologi som under lång tid varit en plåga för andra, också andra muslimer. Den kallas wahhabism och kan sägas vara en statsideologi i landet som har fler rika prinsar än taxichaufförer.

Om man bekantar sig med wahhabismen får man på köpet en förståelse för att islam – till skillnad från exempelvis kristendomen – inte låter sig reformeras. ”Sådant som redan är perfekt kan inte reformeras” sammanfattar författaren. Wahhabismen föds med Muhammed ibn al-Wahhab men utgår ifrån Ibn Taymiyya, ”en världsfrånvänd, opraktisk excentriker” som verkade på 1300-talet. Han var verksam i mitten av 1700-talet och han missionerade bl.a. i den viktiga hamnstaden Basra. Naturrligtvis betraktade han sin lära som den enda sanna, därmed sagt att andra uttolkare av Koranen var ”Guds fiender”.

Schiøtz Wibye visar hur dessa idéer tillämpas också idag, från terrorsekter som IS över Talibanrörelsen till regimen som styr Saudiarabien.