Terrorrättegången - frågor och lärdomar

Ivösjön, ännu mycket torrlagd, trots medias rosenröda och industrivänliga
rapporter de senaste dagarna. Nymölla pappersbruk kör för full maskin nu,
när de anser att "Ivösjön återfått sin normala nivå". Bilden här är tagen
en vecka efter det uttalandet. Foto: Astrid Nydahl

Det är för väl att vårt land har samvetslösa försvarsadvokater, sådana som skulle försvara vilka mördargäng som helst. Vi vet att rättegången börjat, försvararen vill på fullt allvar få oss att tro att det i terrorsammanhang så vanliga kodordet "bröllop" i de åtalades mailväxlingar verkligen betyder det, och att de åtalade köpt ett konkurslager färg och kemikalier. Nå, fakta talar ett annat språk.

Hur kunde Sverige bli en både global och nationell terrorcentral? Hur blev det möjligt för al-shabab och IS att bygga sina nätverk i vårt land? De terrorister vi redan sett i aktion för islams sak kan berätta det för oss. 

Islams krigiska fana

Islamiska statens flagga

Minns ni salafisten Taimour Abdulwahab som sprängde sig själv i Stockholm? Minns ni Rakhmat Akilov som mejade ner människor på Drottninggatan? Det de hade gemensamt var troheten mot islams värsta form: wahhabismen. Det låter ju som en obetydlig sekt, men det är ett faktum att denna sekt styr Saudiarabien och att shejkdömet med det namnet understödjer terror runt om i världen, samt flygbombar Jemen dag och natt! Vet vi inte tillräckligt nu, för att sluta ta emot sådana män med öppna armar?

Sverige gränspolitik har inte bara varit naiv. Den har fått till resultat att de allra värsta mördargängen som verkar under islams gröna fana, och i de värsta fallen också Islamiska statens svarta, tagits emot som vore de skyddsbehövande, fredliga varelser. Det är det minsta de är. De är krigare och de ser varje "otrogen" som ett legitimt mål. 

Lärdomen kommer kanske om några generationer. Den nu pågående rättegången visar dessvärre att vi i vår egen livstid får försöka hantera islamismen som vore den vårt problem. Måtte våra barnbarn kunna konstatera att den aldrig varit och aldrig kommer att bli det igen.