 |
Att återvända till Aleksandr Solzhenitsyn är en nyttig påminnelse. Första bandet av hans dagböcker och anteckningar från exilen, Between Two Millstones, åren 1974-1978, är förvisso en tegelsten. Jag fick den i julklapp men har först nu haft möjlighet att påbörja läsningen.
Alldeles i början, när han landat i Västtyskland och tagits emot av bl.a. Heinrich Böll, vill han bara gömma sig, andas ut och sova. Hemma hos Böll bestämmer han sig för att möta den stora journalistskaran rakt och enkelt. Han ger inga intervjuer. Inte då i alla fall. Och så noterar han i dagboken att hans nekande svar är en paradox. I Sovjetunionen hade man förbjudit honom att tala och han plågades av det. I Västtyskland är han fri att säga vad han vill, men avstår.
Den paradoxen tror jag att vi alla kan förstå. Hur skyddar man sitt privatliv? Först och främst genom att hålla pressen borta. Senare ska han tala, förstås, men det är när han förstått lite av livet i väst. Det blir svårare än han hade kunnat föreställa sig.
Nu är det den 20 februari. Det skulle förvåna mig om jag läst ut boken den 20 maj, men jag återkommer med någon form av recension i alla fall.
PS: Hans namn kan stavas på annat sätt, men jag väljer här den stavning som finns i den amerikanska utgåvan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar