Christopher R. Browning skriver i New York Review of Books om Paul Hanebrinks bok A Specter Haunting Europe.
Browning berör först den medeltida bilden av "den otrogne juden" och hur den utvecklats till bilden/föreställningen om "den politiskt subversive". Browning säger att den emanciperade judiskheten hade stor glädje av den moderna, kommersiella och industriella ekonomin mot slutet av 1800-talet. Då trädde förstås "juden som kapitalist" in på scenen. Han utgjorde ett hot vilket förstärktes av ryktesspridning om att svarta marknaden styrdes av "juden".
Nazitysklands totala nederlag tog inte helt död på föreställningen om "Jude-bolsjeviken". Browning skriver:
One of the most fascinating aspects of Hanebrink’s book is his discussion of its strange post-1945 afterlife. In Western Europe, anti-communism, a term that increasingly supplanted “anti-Bolshevism” beginning in the 1930s, took a new direction, but in Eastern Europe the Judeo-Bolshevik myth continued to shape how local populations remembered the war and understood the Soviet imposition of Communist regimes.
In the countries of Eastern Europe occupied by the Red Army and subjected to communist regimes, a very different dynamic occurred. The populations of Poland, the Baltic states, Ukraine, Romania, and Hungary in particular continued to see what happened after 1945 through the lens of Judeo-Bolshevism. The installation of Communist Party rule was seen as bringing the Jews to power, and the trial and punishment of Nazi collaborators was seen as Jewish revenge, not justice.
Browning avslutar med att säga, att denna föreställning idag drivits bort från offentligheten, och att den numera odlas bland marginella grupper av judehatare.
Browning är inte helt överens, han säger att konspirationsteorier, till exempel de som torgförs av Viktor Orbán och hans krets, riktade mot George Soros och den påstådda "judiska globaliseringen", och demonstrationsropen "Jews will not replace us" bland de vita herrefolkstänkarna i Charlottesville, visar att anti-semitismen, även om den inte är uttalat riktad mot ”Jude-bolsjevismen”, alltjämt har attraktionskraft. Nog finns det skäl begrunda att vi har dessa politiska strömningar också i Sverige, även om de är ytterst marginella.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar