IS-mördarnas klagan och hemmafrontens vårvarma väderlek

Ivösjön vid Korsholmen. Foto: T.N.

Det är naturligtvis stor skillnad på förra sommarens uttorkade landskap och dränerade sjöar, och hur det ser ut nu. För första gången i år kunde man nu se att Ivösjön hade återhämtat sig bra. Så just nu finns det ingen anledning till oro. Men om den kommande sommaren blir lika torr är vi tillbaka på ruta ett med tomma brunnar i både villor och på större gårdar. Brunnsborrarna har fler uppdrag än de hinner med. Många gräver sig för hand meter efter meter ner till dricksvattnet.

Ändå är det helt andra saker som skakar mig. De stora reportagen om vad brittiska trupper fann i områden där de drivit bort IS. Alla de halshuggna yazidi-flickorna, de som tagits som sexslavar i soldaternas tjänst, 10-åriga mödrar, den både materiella och själsliga nöden. 

Samtidigt sitter så kallade svenska, danska, engelska och andra frivilliga IS-soldater och ber att få "komma hem". Jag säger det igen: ingen av oss har något plikt att hjälpa dem tillbaka till Europa. Låt dem ruttna i den arabvärlden som de hade för avsikt att slå sönder med alla medel. De är krigsförbrytare, ingenting annat.  

Den som hjälper sådana människor tillbaka till Sverige betraktar jag som medbrottslingar. Det är uppenbart att de får sådan hjälp från såväl imamer som politiska idioter. Vem ska stoppa dem så länge vi har en regering som varken säger bu eller bä.

Det är svårt, om än nödvändigt att njuta av de tidiga vårvärmen, när tankarna kretsar kring tidens förbrytare och lycksökare.