 |
| Korsholmen vid Ivösjön 2 januari 2019. Foto: Astrid Nydahl |
”Det multikulturella projektet bör omprövas. Det är inte rimligt att ha en multikulturell vision och finansiera organisationer just för att de ställer sig vid sidan av normen, och samtidigt tro att integrationen ska lyckas (…) Svenska journalister är i det närmaste helt oförmögna att diskutera eller rapportera om religion på ett rimligt och relevant sätt. Men det är inte unikt för journalistkåren. Sverige har överlag ingen egentlig förmåga att hantera religiösa frågor.”
(Eli Göndör i Svenska Dagbladet, 3 februari 2019)
Hur kommer det sig att uttalanden ibland brännmärks som uttryck för extremism, och ibland som seriösa slutsatser från seriösa forskare? Det är naturligtvis omöjligt att svara på. Det enda man kan göra är att gissa. Min egen gissning är att Sverige - detta vårt extrema land - lider av en åkomma som möjligen kan kallas för rädsla för folkligt förankrade ståndpunkter.
Men det menar jag varken en våldsam pöbel eller en nätpublikation som dag för dag sprider antisemitism och andra grovt skadliga ideologier. Nej, jag menar just den utbredda skepsis och misstro som tillståndet i landet skapar.
Den har en bakgrund i verkliga förhållanden. Den är inte konspiratorisk eller våldsam. Göndör säger att svenska journalister är oförmögna att diskutera eller rapportera om religion, ett problem de delar med de flesta i landet.
Men det räcker inte som förklaring på bannbullorna. Varför åtalar man äldre människor som skrivit någon banal men giftig kommentar i ett nätforum? Är det för att skrämma andra? Det finns som jag ser det ingen som helst rimligt anledning att så sker. Kommentarerna är uttryck för den maktlöshet och frustration man som medborgare kan känna. Kommentarerna är således frukten av det nya rike som skapats ovan våra huvuden. Men hatbrott då? Ska inte de beivras?
Gummiparagrafer är, hur välmenande de än har varit då de formulerades, verkningslösa. Det man ska driva till åtal är våldshandlingarna och uppmaningarna till våld. De är klara och tydliga. Att åtala för nätkommentarer av den explosivt spontana typen är det sista man bör göra. Tvärtom bidrar dessa åtal till att avgrundsklyftan växer i storlek och omfattning. Det bådar inte gott för framtiden. Det heller.
Men det menar jag varken en våldsam pöbel eller en nätpublikation som dag för dag sprider antisemitism och andra grovt skadliga ideologier. Nej, jag menar just den utbredda skepsis och misstro som tillståndet i landet skapar.
Den har en bakgrund i verkliga förhållanden. Den är inte konspiratorisk eller våldsam. Göndör säger att svenska journalister är oförmögna att diskutera eller rapportera om religion, ett problem de delar med de flesta i landet.
Men det räcker inte som förklaring på bannbullorna. Varför åtalar man äldre människor som skrivit någon banal men giftig kommentar i ett nätforum? Är det för att skrämma andra? Det finns som jag ser det ingen som helst rimligt anledning att så sker. Kommentarerna är uttryck för den maktlöshet och frustration man som medborgare kan känna. Kommentarerna är således frukten av det nya rike som skapats ovan våra huvuden. Men hatbrott då? Ska inte de beivras?
Gummiparagrafer är, hur välmenande de än har varit då de formulerades, verkningslösa. Det man ska driva till åtal är våldshandlingarna och uppmaningarna till våld. De är klara och tydliga. Att åtala för nätkommentarer av den explosivt spontana typen är det sista man bör göra. Tvärtom bidrar dessa åtal till att avgrundsklyftan växer i storlek och omfattning. Det bådar inte gott för framtiden. Det heller.
Det mångkulturella projektet kan inte omprövas eftersom 7-klövern inte ens kan gå med på med minsta antydan att de haft fel. När det gäller fängelsestraffet för senioren som ”hetsade”, jag såg ett foto på åklagaren. Det jag såg var en hård och kall person, en kallhamrad karriärist. Det skrämde mig verkligen, lika mycket som en propagandaskrift från Migrationsverket om migrationens förträfflighet. Den totalitära staten känns obehagligt nära.
SvaraRadera