Akademiens muskelsammandragningar

Trana på Pulken. Foto: Astrid Nydahl

Vad är "väntans tider"? Jag förknippar det både med gravida kvinnor och månaderna före ett stipendiebesked. Det är alltså väntans tider här i verkstaden. Det betyder inte stillasittande och passivitet. Rakt tvärtom. Enda sättet att få dessa tider att rulla på är att själv fylla dem konstruktivt, till nytta. Jag ler en smula inåtvänt när jag läser nyheter om Svenska Akademien. Det som gällde i "krisens" begynnelse gäller fortfarande. Akademien har gjort sig umbärlig för gott. 

Det spelar ingen roll vilka människor man väljer in, eftersom de aktivt bidrar till att legitimera ett gäng som visat sig vara allt annat än förebilder. De illusioner jag själv vårdade i många år visade sig vara just och bara illusioner.

Det finns sådant som självdör. Det finns annat som visar livstecken länge efter dödsögonblicket. Man får inte låta sig luras av dem, eftersom de i allt väsentligt bara är att likna vid muskelsammandragningar. De två kvinnor som under fredagen meddelade att de ställer upp som frivillig gisslan för de redan nersuttna individerna i lokalen har inte heller gjort några märkvärdigheter i den svenska litteraturen. Eller så är de bara väldigt typiska för den. Sak samma.

Samtidigt kan man påminna sig vilka som tidigare suttit i Akademien och vilka som försvunnit av andra skäl än döden.