Alisa Velaj: Stilleben

Foto: Astrid Nydahl

Jag varken går eller kommer, min älskade;

Jag finns alltid där som ett träd,

väntande på eller tar avsked av alla dina årstider.

Om du blir rasande som en höstlig stormvind,

om du plötsligt briserar som en hemsk vintrig regnstorm,

blir mina nakna grenar allt du ser!

Jag har varken gått eller kommit, unge man;

mitt månsken är dolt av dimman

glöder fortfarande rött, denna vårens eldiga tunga.

Min kropp bubblar som en flödande vattenfall,

när du varken kommer eller reser någon annanstans,

utan sprids genom mitt vara som morgonens rimfrost,

drömsk, utan slut, som himlen över havet…

(Översatt från albanskan av Arben T. Latifi, översatt från engelskan av Thomas Nydahl)