Inte segern, bara kampen

Vad söker myran på dessa blomster? Foto: Astrid Nydahl

Idag vill jag börja med att säga att jag tog bort bloggposten om branden i Notre Dame. Den skrevs i en situation som var uppjagad och obehaglig. Det finns ingen anledning att bidra till några konspirationsteorier. Nu över till dagens bloggtext:

Varje gång jag återvänder till Imre Kertész kanske viktigaste bok, Galärdagbok(i översättning av Ervin Rosenberg) tycker jag att det finns något nytt, något jag kanske försummat vid tidigare läsning. Eftersom Adam Zagajewski i den på svenska utgivna I andras skönhet resonerar mycket kring vad sanning är, eller om den ens existerar, och jag läser det just i dessa dagar, ser jag genast detta i Galärdagbok:

"Inte sanningen utan sökandet efter sanningen. Inte bilden utan bildsnidaren. Inte segern, bara kampen. Inte verket utan existensen."

I all sin anspråkslöshet är det några viktiga ord. Finns det alls en sanning? En sanning är anspråket på total makt. En sanning är den totalitära världsbilden. En sanning är förtrycket.

Finns det då många sanningar, om en och samma sak? Det är möjligen just den fråga som kan diskuteras i generation efter generation. Kertész:

"Jag vill ha existensen, motståndet; ödet, men mitt öde, som jag inte delar med någon annan och som inte är besläktat med något annat. Jag vill ha de rivna broarna och denna känsla som i dagar har behärskar mig som en stämning: 'Det finns ingen väg tillbaka'."

Religioner gör anspråk på sanningen. Den enda sanningen. "Jag är sanningen och livet" sa Jesus. "Börja i unga år, vandra i Jesu spår" skrev mormor i min bibel. När jag i tidiga tonår lämnade min familjs frireligiösa miljö var det för att jag inte kunde annat än invända mot sådana påståenden. Den som skriver under på en historisk gestalts enda sanning blir förr eller senare bara en del av en pöbel. Vi vet idag att islams predikanter och anhängare gör anspråk på att känna sanningen, den enda. Deras sanning är Koranens. Kanske är det just dessa anspråksfulla världshärskare som är farligast. De dödar med glädje eftersom de är övertygade om att deras vapen är sanningens.

Inte segern, bara kampen, skrev Imre Kertész. Jag vill gärna dela hans uppfattning och jag vill aldrig stå på segrarnas sida. Inte i det här livet.