 |
| Foto: T.N. |
"Att vara landsflyktig i Norden betyder landsflykt i högsta potens."
Jag
funderar på vad hon egentligen menar med detta. I sitt eget hemland Lettland
levde hon också i Norden. Som flykting i Sverige borde förutsättningarna för
henne ha varit de bästa. Men det var de inte. Hon vantrivdes. Hon våndades.
Exilen blev i alla betydelser också en ensamhetens tillvaro. Hon skrev:
"Den allmänt höga kulturnivån i Sverige har betingat en konformitet som träder i dagen även i det andliga (...) Lagom är ett svenskt ord som inte går att översätta, det betyder: inte för kallt, inte för varmt; inte för mycket och inte för litet, alltså just det rätta, en mittemellan temperatur (eller mängd)."
Jag lever inte i
annan exil än den inre. Och jag tänker på
Maurinas ord om en hög kulturnivå i Sverige. Var det så ännu på 1960-talet? Jag
vet inte, ty då var jag ett barn och en tonåring. Idag vet jag bättre.
Kulturnivån idag är förfärande och förfäande låg. Det finns ingenting som tyder på en annan
väg bortom de digitala dumheterna. Inte ens landets styresmän kan annat än
jollra när tv-kamerorna riktas mot dem. Det är just så som hon också säger: konformt!
Det enda vi
är säkra på, är att politikens olika kluster arbetar som de alltid gjort: med
bedrägerier. De har just bedrägeriet gemensamt. Oss tilltalar
de inte med ordet medborgare utan
med väljare. Också in i
demokratins mörkaste vrår är vi konsumenter. Om det verkligen funnes ett val vore saken en
helt annan. Men det de kallar val är bara en söndagsunderhållning mellan
lördagspizzan och måndagsförsörjningen. Med vaka och allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar