Samveten, kunskaper, litteratur

Foto: T.N.

Skulle jag ha dåligt samvete? Ute på Landön där Östersjön låg spegelblank och solen gassade funderade jag under söndagen på den frågan.

Jag har alltid haft en fantastisk läsekrets i den digitala världen. Generösa, vänliga, alltid uppmuntrande. Köpare av mina böcker (om än i radikalt minskad omfattning). Men låt mig ändå tala klarspråk.

Foto: T.N.

Gäller lojaliteten de läsare som vill se SD-stöd? Jag har sedan valet 2010 markerat mycket tydligt i den frågan. Gång på gång har jag försökt förklara varför jag inte tillhör den kretsen. Jag har förvisso recenserat Åkessons böcker, men det har inte varit fråga om några lojalitetstexter. Jag röstar inte i några parlamentariska val och jag vill gärna mana er alla att inte heller delta i EU-valet. Så varför tror människor att jag stöder SD? Det är en gåta för mig. Jag ger inget stöd till något politiskt parti.

I takt med att Europas stabilitet - därmed också demokratin, yttrande- och tryckfriheten - urholkas och undergrävs, har jag allt tydligare sett att de regeringar som också formellt tar ifrån massmedierna deras frihet, som monopoliserar åsiktsbildningen och förrädarstämplar motståndarna får ett ökat stöd i SD-kretsarna. Det är paradoxalt, eftersom samma tendenser i vårt eget land brännmärks, och det med rätta. Det påminner mig om Jan Myrdal som millimeterbevakar europeisk frihetsstandard, men samtidigt hyllar Stalin, Mao och Pol Pot. Är det inte rentav fråga om dubbelmoral?

Vi är för det mesta överens om hur hoten ser ut. Islamisering och med den våldsam terror. En alltmer dominerande arabisk och asiatisk invandring. Radikalt och våldsamt judehat, inte minst från dessa parallellkulturer. En pk-hegemoni som stämplar varje form av kritik som "rasism" och "islamofobi". Ett moraliskt förfall som uppmuntrar girighet, stölder, usla studiemöjligheter, en krympande kollektivtrafik, en järnväg i snabb utförsbacke, sjukhus och åldringsvård under extrem press, ökade klassklyftor och som kronan på verket en poliskår som är både underbemannad och flum-utbildad, etc. Sverige faller sönder, på samma sätt som andra drabbade europeiska länder.

Mina bloggar har sedan 2010 talat klarspråk i sådana frågor. Gör det alltjämt. Men vilken skulle meningen vara att älta detta dagligen, när det ändå i bästa fall har marginell betydelse? Så många läsare har jag inte, att det jag lägger ut skulle vara förändrande.

Litteraturen är i alla lägen överlägsen tyckandet. Jag vänder mig sedan ett helt liv till den för att förstå samband, inhämta ny kunskap och bättre lära mig förstå omvärlden, både i Sverige och i resten av världen.

Glöm bara inte bort att jag är oerhört tacksam för ert stöd! Under veckan hoppas jag få den nya boken från tryckeriet och då börjar jag omgående skicka ut den.