T.S. Eliot om att vara "en god europé"

Foto: Astrid Nydahl

I juni 1951 höll T.S. Eliot ett tal hos Alliance Française. Ämnet var europeisk respektive engelsk och fransk identitet. T.S. Eliot understryker att britter och fransmän står varandra särskilt nära. Något annat kunde knappast sägas så kort tid efter andra världskrigets masslakt och Förintelsen. Finns det då någon motsättning mellan att vara en "god europé" och en "god engelsman"? När jag citerar ur detta tal, tryckt i senaste numret av TLS, så är det för att jag finner så mycket aktualitet i hans ord:

"In short, it is not only not true that to be a good European it is necessary to be less an Englishman, or a Frenchman, or any other nationality; it is also not true that to be a good European one must have an equal and impartial affection for every other European country. There is always a danger that some enthusiastic supporters may envisage European culture as something which could be completely unified, which should obliterate regional and national differences: and that could only lead to a condition in which we should have nothing to gain from each other."

"The point to which I am leading is a very simple and obvious one. It is, that however desirable it is that we should be Europeans as well as Englishmen, we do not want to become abstractEuropeans; and that however desirable it is that we should cultivate a closer understanding with all peoples of Europe, it is none the less necessary – no, I should say, all the more necessary – that we should tie more closely our relations with those countries with whose cultures we have already the strongest and most inveterate sympathy."

Finns det idag någon politiker - i England, Frankrike eller i Skandinavien - som hade förmått formulera detta perspektiv? Brexit-kaoset är väl ett tecken på det motsatta. Den skadeglädje som kommer till uttryck i många kommentarer kring de monumentala misslyckandena i processen är både skamlig och otäck.