Veckornas längd, livets korthet

Foto: Astrid Nydahl

Jag fäster inte så stor vikt vid veckornas längd. Ändå är det vardagarna som jag har lättast att fördra. Det hänger hela tiden hot över mig - mellanmänskliga hot - som jag får allt svårare att hantera. De tvingar mig till det slags liv jag levde de första åren på 1990-talet, ett liv där jag antingen gjorde mig oanträffbar rent fysiskt, eller åkte någonstans där ingen kunde hitta mig.

Det verkliga problemet med veckornas längd är den rastlöshet och leda de kan väcka. Tanken på livets korthet är enda boten. Att ta vara på den stund som återstår till matförberedelserna, bakningen eller något tredje. Att ta vara på det med läsning.