torsdag 2 maj 2019

Dagen efter, politiskt och existentiellt

Äppleträd i Vånga. Foto: Astrid Nydahl

Dagen efter kan vara ett begrepp som vill beskriva en berusning som gick för långt. Men eftersom det är 2 maj kan det också beskriva känslan efter den dag som en gång i tiden betraktades som arbetarklassens främsta högtid.

Signifikativ 1 maj i Hässleholm. Foto: A.N.

Nå, den trötta lilla skara vi såg i Hässleholm kan mer än väl beskriva vad som hänt socialdemokratin. Inhyrd blåsorkester, några gamla fanor och standar från den lokala rörelsen. Annars  bara två plakat, med synnerligen lokala önskemål. Enda banderollen ville ha ett "EU för oss". Men kaffet vi drack smakade bra.

Dagen efter skildras med stor skicklighet av författarna William Styron och i förrgår bortgångne Les Murray. Styron skrev i Ett osynligt mörket (i översättning av Caj Lundgren):
"Förvirring, brist på mentalt fokus och minnesförlust. På ett senare stadium skulle hela mitt medvetande komma att präglas av en obehärskad brist på sammanhang."
Och Murray i efterordet till Den svarta hunden (i översättning av Jonas Ellerström):
"Jag vet att man inte kan ta livet av Hunden, och att min tidigare redogörelse hade fel titel: den hette Att döda den svarta hunden men borde ha hetat Att lära känna den svarta hunden."
Både Styron och Murray skriver förstås om allt det som har med fyllan att göra: psykisk sjukdom, tung medicinering och existentiell vilsenhet.

Deras böcker passar att läsa när som helst, inte bara 2 maj! 

Inga kommentarer: