![]() |
Det handlade om två filmer av Terence Davies. Den första jag såg är Distant Voices, Still Lives. En högst originell film från 1988 som i dramats form berättar om en handfull människor i Liverpool, om deras barndom, familjehelveten, kärlek och nederlag. Filmen är ganska hårt stiliserad och påminner om ingenting annat jag sett.
Och nu, efter någon veckas väntetid med leveransen, också den poetiska bildberättelsen om Liverpool från åren efter kriget fram till vår tid, Of Time and The City. Terence Davies läser själv texten, den pendlar mellan saklighet och poesi, mellan djupt allvar och humor. Här får vi bekanta oss med stadens arbetarklass, dess fattigdom och slit, boendemiljöer som är eländiga, fram till det moderna genombrott då människor, med regissörens ord "trodde de skulle få paradiset" men hamnade i banala höghus av värsta sort.
Detta är två filmer jag varmt rekommenderar. De säger något viktigt om vår epok, om våra liv och den situation de flesta unga människor idag kanske inte ens hört talas om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar