onsdag 15 maj 2019

Förkrigstida funderingar

Foto: Astrid Nydahl

Jag hävdar sedan länge att vi lever i en förkrigstid. Med det menar jag tiden före ett större krig i vår del av världen. Hur detta krig kommer att gestalta sig är det ingen som vet. Men ingen behöver heller skrivas på näsan vilka faktorer som pekar fram mot ett sådant krig. Jag menar att vår svenska riksdag mest varje dag visar hur inkompetent den är. Den förmår inte hantera tidens brinnande problem. Ändå har den ett troget fotfolk. En förkrossande majoritet av svenskarna går till valurnorna och de kommer så att göra också framöver. Trots omfattande insikt om dess inkompetens kommer den att väcka valboskapen till liv.

Hur förhöll det sig 1941, när det stora och förödande europeiska kriget redan pågick och förintelsen av det judiska folket hade inletts?

I antologin I angeläget ärende, Bonniers 1941, (med Tor Andrae, Karl Ragnar Gierow, Gustaf Hellström, Olle Holmberg, Eyvind Johnson, Hans Larsson, Vilhelm Moberg, Ludvig Nordström, Sten Selander, Mascoll Silvferstolpe, Sigfrid Siwertz, Elin Wägner och Anders Österling) finns det oändligt mycket att tillägna sig. Jag vill här citera vad Eyvind Johnson skrev om den riksdag som "styrde" vårt land under brinnande krig:

De flesta av riksdagslemöterna tycker kanske om tryckfrihet, har i alla fall inte något särskilt emot den, tycker det är roligt att ha eller att ha haft tryckfrihet, i landet. Riksdagen är vår demokratis viktigaste institution, på den vilar eller borde vår trygghet vila. Saken är emellertid den att riksdagen vid kritiska tillfällen hade för många fega, undfallande, strykrädda eller enkelt funtade och hotfullt informerade ledamöter, och det var otur. Även om någon av framtidens historiker försöker tvätta bort den genanta fläcken kemiskt, så kommer den dock att skönjas och som mycket av det kemiskt tvättade att lukta lite granna.

Vad fick Johnson att skriva detta? Vad hände 1941 under krigsmullret? Man bör påminna om Torgny Segerstedt och hans motstånd mot nazismen genom Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Vilka konsekvenser fick hans texter? Låt mig citera vad som kan inhämtas på Wiki (och ställa frågan: skulle vår riksdag ha stått emot? Finns det tecken på att så skulle ske?):

Återkommande propåer och kampanjer från den 1939 bildade samlingsregeringen och enskilda statsråd om att Segerstedt borde upphöra med den ”antityska” linjen blev resultatlösa.
1940 kritiserade Segerstedt å sin sida regeringens undfallenhet gentemot Nazityskland och transiteringstrafiken genom Sverige, något som resulterade i att regeringen beslutade konfiskera tre nummer av GHT. Den 7 oktober 1940, efter kritik mot ÖB Olof Thörnells mottagande av storkorset av Tyska örnens orden ur prinsen av Wieds hand och med ett ordensbrev undertecknat av Adolf Hitler själv och kontrasignerat av Joachim von Ribbentrop, kom nästa konfiskation. 
Ungefär samtidigt kallades Segerstedt upp till kung Gustaf V för att av monarken motta ytterligare förmaningar. Segerstedt hörde till de skarpaste kritikerna av de inskränkningar i tryckfriheten som justitieminister Karl Gustaf Westman genomdrev under kriget.
Hur skyddar vi yttrande- och tryckfriheten idag? Hur skyddar vi människor som kan utsättas för våldsdåd av mordiska islamister? (Flera stora israeliska tidningar säger idag att en muslimsk man, därtill känd hos polisen, ligger bakom knivattacken mot en judisk kvinna i Helsingborg, medan svensk press i god tradition tiger om det).x Finns det något som tyder på att vår regering och riksdag håller stånd mot det som hotar oss både fysiskt och mentalt? Jag kan inte se att det förhåller sig så. Just därför all oro inför den kommande tiden. Tror inte att jag är ensam om den.


x Uppdatering: Lokala nyheter uppger senare under dagen att det rör sig om en man från ett nordafrikanskt land. Som i nio fall av tio när det gäller terror uppges han vara psykiskt sjuk. Ingen ifrågasätter att attentat som dessa är "sjuka", men uppgiften används också för att förringa motiven.

Uppdatering 2 den 17 maj.
Det finns anledning att läsa uppföljningen av det som hände. "Vi är inte muslimer" säger gärningsmannens mamma. Han skrevs ut från psyket dagen före attacken. Artikeln finns här, läs den.
 

2 kommentarer:

Lennart Romberg sa...

Helt ok att skriva, om offret. Judisk-kvinna.60 årsåldern.
Fullständigt omöjligt att skriva muslimsk- man- 30 årsåldern om gärningsmannen.
Svensk pressetik i dag.
Märklig logik tycker jag efter 50 år i tidningsbranschen.
Lennart R

elina sa...

Nej, du är inte ensam med din oro. Problemet är hur kan vi tackla det eftersom de som styr blundar. "Jag misstänker att de har en biljett ut ur landet i fickan" sa en ung person när vi pratade om läget i Sverige/Europa.