Hur ser friheten ut, bortom omständigheterna?

Foto: Astrid Nydahl

I Ernst Jüngers Skogsvandringen kan man läsa: ”för att bli fri måste man vara fri, ty frihet är existens – framför allt är frihet en medveten samklang med existensen och den tillsynes ödesbestämda längtan efter att förverkliga den.”

Är jag en fri människa? Ett helt liv har jag strävat dit. Nu är jag istället så ofri jag kan bli. 

Vad menar jag med det? 

Jag menar att omständigheterna – de som slungades mot mig för flera årtionden sedan nått fram. Att jag för 29 år sedan lyckades slita sönder bojorna och fly tycks inte längre spela roll.

Att leva i ofrihetens omständigheter är krävande. Det hindrar mig rent fysiskt. Platser där jag vandrat fri besöker jag inte längre. Men den själsliga ofriheten är svårast. Den består av ständigt återkommande tankar som upptar mig när jag egentligen borde syssla med annat.

Frihet är existens säger Jünger. Ofrihet är också existens. I alla fall just nu.