söndag 12 maj 2019

Renée Knight: Sekreteraren (Etta/Sekwa, översättning av Helen Sonehag)

Renée Knight. Foto från förlaget



Romaner kan börja med en skräll. Men romaner kan också börja nästan lågmält och enkelt. Det senare är fallet med Renée Knights andra roman Sekreteraren, efter debuten med Disclaimer 2015. Knight har tidigare arbetat på BBC och bland annat varit dokumentärfilms-regissör.

Sekreteraren berättar om Christine Butcher och hennes nya sekreterarjobb på ett av Englands (fiktivt) största livsmedelsföretag, där dottern Mina Appleton tagit över sedan fadern lämnat. Personlig sekreterare blir hon rent av!

Det är kontorsmiljöer vi stiger in i. Men så småningom också arbetsförhållanden som är minst sagt orimliga. Butcher blir i praktiken en del av Appleton, hon servar henne alltid, dag som natt, och hon sätts att ta itu med allt fler uppgifter som också omfattar företagsledarens privatliv. Butchers eget liv saknar betydelse för Appleton, hon tycks inte ens förstå att det existerar.

Allt ser ut att rasa när polisen klampar in i berättelsen. Varför de gör det ska jag inte avslöja. Men en spännande skildring av dubbelrättegången mot Butcher och Appleton blir central i berättelsen. Laddningen som uppstår visar också alla de sprickor i den vackra fasaden som aldrig ens nämnts, och den ena lögnen efter den andra avslöjas.

När romanen går mot sitt slut är den så överraskande att jag nog inte kunnat föreställa mig dess klimax. Men det säger något om författarens förmåga att skapa en inre dynamik i berättelsens miljöer och centralgestalter. Under alla omständigheter är det en roman som jag läste med stor behållning.

***

Penguin Books imprint Black Swan presenterade boken så här, när den kom ut i original: 

Look around you. Who holds the most power in the room? Is it the one who speaks loudest, who looks the part, who has the most money, who commands the most respect? 

Or perhaps it’s someone like Christine Butcher: a meek, overlooked figure, who silently bears witness as information is shared and secrets are whispered. Someone who quietly, perhaps even unwittingly, gathers together knowledge of the people she’s there to serve – the ones who don’t notice her, the ones who consider themselves to be important. 

There’s a fine line between loyalty and obsession. And when someone like Christine Butcher is pushed to her limit, she might just become the most dangerous person in the room . . .

Och Sunday Times skrev i sin recension, som hänvisar till Ruth Rendell:

A scintillating double psychological portrait . . . an arresting ending reminiscent of Rendell at her flintiest.


Inga kommentarer: