Hällevik, fågelliv och motorvägstrafik

Hällevik, Blekinge. Foto: Astrid Nydahl

Med barndomen som referens fascineras jag av att se människor stå i kö för att få ett bord! Det är nämligen en fiskrestaurang i Hällevik de köar till. Barnen verkar komma med frivillig.

Midsommarhelgen avslutade vi i Hällevik. Det var en fantastisk sommarsöndag med nära nog vindstilla och behagliga 21 grader. Människor satt eller halvgick. Människor sippade på det de haft med sig. Båtklubbens medlemmar övertrumfade varandra med svindyra flytetyg. De intresserade oss inte, vi beskådade istället fågellivet, på land och till sjöss. Magnifika svanar gled brishjälpta med uppfällda vingar i vikens vatten. Småfåglarna plockade smulor från fikaborden.

Foto: Astrid Nydahl

Själva åt vi mackor till kaffet från utflyktskorgen. Ättikssillen köpte vi med hem och avnjöt till potatis och gräddfil med gräslök och rädisor.

På väg hem, förbi Sölvesborg och Bromölla, upphörde trafiken att röra sig. De kilometerlånga köerna med husbilar och husvagnar bromsade in, kön byggdes på, men ingen var trafikstressad och arg (inte så det syntes). En lätt kollision hade ägt rum, polisen hade tänt blåljusen och allt var så fridfullt det kan vara en svensk sommarsöndag.

Nu är det vardag igen. Har bestämt mig för att läsa om Katarina Frostenssons K och bättre försöka förstå hur hennes inre landskap ser ut. 

Att förstå är alltid bäst, även om en förståelse inte leder fram till en samsyn. Det är nämligen en omöjlighet. Så mycket lärde jag mig om vad som pågick under många år i Forum-källaren. Inte genom skvaller eller löpsedlar utan genom människor som själva varit där.

Själv skriver hon: "... tystnaden är något som inga vapen, ingen yxa rår på" och använder sig av den för att slippa argumentera. Hon ser skeendet kring Forum och Svenska Akademien som ett massans försök att krossa individer. Och så citerar hon Stefan Zweigs ord "Jag vill hellre förstå människorna än döma dem."