Åsikter istället för kunskaper

Foto: Astrid Nydahl

I åsikts-kulturen är kunskap av liten betydelse. Sverige är som bekant en åsikts-kultur. Här har alla människor en åsikt om allt. ”Jag tycker” är två av de vanligaste orden i det som skulle vara en dialog men blev en våt filt över oss.

Vad ska man med kunskaper till om man redan från födseln har de rätta åsikterna?

En medel-obildad man i fyrtioårsåldern sa till mig: ”Koranen är egentligen en vacker bok”. Vad betyder ordet egentligen i detta sammanhang? Ska det indikera att han studerat Koranen och dragit den slutsatsen? Det tror jag inte för ett ögonblick. Hans åsikt är tidstypisk, den har ingen kunskapsförankring och är därför av föga värde. 

Så ser det ut med det mesta. Oavsett ämnet så har åsikts-kulturen redan slagit fast vad som är det rätta. Oavsett om det handlar om EU, aborter, rökning, terrorism, religionskrig, nationsgränser, rösträtt, könsseparatism eller diverse väderfenomen, så finns det bara en åsikt som är regel och mall. Utanför de mallarna kan ingen gå utan att stämplas som någon form av lägre stående och i högsta grad ovälkommen varelse.

Kunskap är makt. Så formulerade sig en gång i tiden arbetarrörelsens bildningsorganisationer (och de hämtade den insikten från länge sedan döda och bortglömda filosofer). Obildning är därmed maktlöshet. Undrar om det gäller än idag. Obildningen tycks nämligen äga hela makten. Och med ett ord från Lars Gustafsson: problemformuleringsprivilegiet.